Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMRE INDIEN.
127
det myndigheterna ej måtte kunna lägga några hinder i vägen. Ännu
för jämnförelsevis kort tid sedan blefvo de qvinnor, hvilka saknade mod
eller lust till ett dylikt sjelfmord, behandlade med det djupaste förakt;
de fingo ej ingå nytt gifte, bära något slags prydnader — särskildt ej
ringar i näsbrosket, på tårna, kring handlederna eller i öronen — eller
nyttja snörlif och de behandlades af sin egen slägt såsom hörande till
pariaernas eller de orena varelsernas klass. Stundom kunde äfven
inträffa, att ett sådant motsträfvigt offers omgifning, den dag, då mannens
likbegängelse försiggick, upphängde henne vid benen och afrakade allt
håret på hennes hufvud.
Ett ögonvittne till en satti, engelsmannen Sleeman, har deraf
lemnat en skildring, hvilken vi här återgifva. Han begaf sig till hjeltinnan
i handlingen, en till åren kommen enka, som beslutit sig för döden å
bålet, och fann henne sittande med höljdt hufvud framför en
kopparskål, fylld med ris och blommor; i hvardera handen höll hon en
kokosnöt. — "Jag vill blanda min aska med min makes", sade hon, "och
du skall gifva mig tillstånd dertill. Intill dess skall Gud uppehålla mitt
lif, ehuru jag hvarken äter eller dricker." — Hon riktade ögonen mot
solen, hvilken i detsamma uppsteg, och fortfor lugnt: "Sedan flera dagar
är min själ der borta på solen och förenad med min mans. Jag vet,
att du tillåter mig förena äfven min aska med hans; du kan ej vilja
förlänga min olyckliga tillvaro. Jag vill förena mig med min make,
Omed singh Opadia."
Det var första gången i sitt lif, hon utsagt denne makes namn,
något, som ingen hinduisk qvinna, hvad stånd eller kast hon än må
tillhöra, eljest tillåter sig, då det skulle strida mot den aktning, hon är
skyldig mannen. Ej en gång inför rätta göres något undantag
härifrån; ett medföljande barn eller annan slägting får der i hustruns ställe
afgifva svaret på dommarens i sådant afseende framställda fråga. Den
gamla enkan i vår berättelse hade emellertid uttalat de tre orden i så
afgörande ton, att intet tvifvel om det oåterkalleliga i hennes beslut
vidare kunde förefinnas. Sleeman tillkallade för den skull hennes
slägtingar och förklarade inför dem, att enkan, derest de alla högtidligen
förpligtade sig, att för sin del aldrig mera vara med om anställandet af
någon satti, skulle erhålla den efterlängtade tillåtelsen. De afgåfvo
detta löfte, och den gamla var nu idel glädje, en stämning, hvilken
växte på samma gång som bålet. Hon tog ett betelblad, tuggade på
det och skred derpå med fasta steg till verket. Sleeman hade, för att
hålla massan på afstånd, omgifvit bålet med en spetsgård af soldater;
det antändes, då det frivilliga offret befann sig på ungefär hundrafemtio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
