Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMRE INDIEN.
129
personer ur nämnda samhällsklasser undertecknade en petition, deri
man af regeringen utbad sig kraftiga åtgärder. Sådana hade emellertid
varit påtänkta redan år 1856. Man hade då ämnat låta den lag, som
rör enkors inträd^ i nytt gifte, efterföljas af en annan mot månggiftet,
men seapoy-upproret kom emellan och lagens offen]tjiggörande blef
uppskjutet. I början af 1860-talet kom saken åter före. En ansedd man
i Benares, rajah Deo Nararn singh, förelade då engelska guvernören,
lörd Elgin, ett lagförslag i samma syftning, men man hyste dock
fortfarande stora betänkligheter. Först sedan den ofvannämnda stora
meningsyttringen kommit till stånd, ansågs järnet färdigt att
smidas:-Månggiftet har sedan dess, öfverallt der det varit åtkomligt för de
engelska myndigheterna, väsentligen blifvit inskränkt; i hvarje händelse
höra ytterligheter, sådana som de i det föregående anförda, numera till
sällsyntheterna.
Ett ondt med ännu djupare rötter, än enkornas sjelfmorclsmani, är
sedan långt tillbaka barnamordet. Äfven i Kina möta vi en liknande
företeelse, ehuru den här ej antagit samma fasaväckande" omfång, som
ända till senaste tid i Indien, särskildt de delar deraf, hvilka ej
omedel-, bart lyda under engelskt välde. Dess förnämsta orsak är att söka i de
dryga kostnader, giftermålen på många trakter och bland vissa klasser
medföra. Så anse rajputerna af högre stånd för en hederssak, att skaffa
sina döttrar så lysande giften som möjligt,’, gch motsatsen för en
förnedring af familjen; ej mindre maktpåliggande är d.ét, att vid bröllopet
utveckla en den vansinnigaste lyx, hvilken ofta slukar familjens hela
välstånd. Det är till undvikande häraf, rajputen, i likhet med många
andra hinduer, afclagatager sina flickebarn omedelbart efter födseln;
han vet då, att han ej femton år senare behöfver vidkännas kostnaderna
för deras utstyrsel. Här som annanstädes tillkommer en annan tyngd
i vågskålen, det allsmäktiga bruket, hvilket vuxit till vigten af ett
gudomligt bud: fäderna hafva dödat sin qvinliga afkomma, och derför
skola sönerna likaledes så göra och tro sig dermed fullgöra en pligt.
De jungfrur af högre kast, hvilka undgå blodbadet, blifva så tidigt som
möjligt bortgifta, men stanna till manbarhetsåldern hos föräldrarna. En
flicka, som ej redan under sin minderårighet blifvit förmäld, anses vara
en skamfläck för slägten, och fordom offrades en sådan beklagansvärd
varelse åt den blodtörstiga gudinnan Kali. Om än engelsmännen på
de flesta ställen lyckats stäfja denna blodtörst, så kostar det dem likväl
fortfarande ej ringa möda att öfvertyga de hårdnackade hinduerna, att
en vid tolf år ogift flicka ej derför behöfver anses ovärdig att vidare
tillhöra sin slägt och kast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
