Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
138 FRÄMRE INDIEN.
ghi (smält smör), saffran och flera slags kryddor. Dernäst komma ägg,
fisk, mjölk, bakverk, bananer, bröd- och andra frukter. Samma rätter
återkomma vid alla mål. Blott de lägsta klasserna förtära kött. Den
hindu af högre kast, som gjort sig skyldig härtill, skall, enligt de
religiösa föreskrifterna, utstötas ur kasten. Äfven rusgifvande drycker äro
förbjudna; för palmvinet göres dock ett undantag. Deremot är
tuggning af betelblad och arekanötter allmän, och det påstås, att detta
njutningsmedel, det så kallade sir i, verksamt skall befordra
matsmältningen.
Här är stället för ett och annat tillägg rörande de ideella
sträfvandena bland hinduerna, särskildt deras qvinnor. Vi hafva redan
framhållit, hurusom i vissa delar af Indien, exempelvis provinserna Bombay
och Bengalen — på sista tiden äfven Pendjab—, mera framstående
hinduer erkännt den tvingande nödvändigheten af att bibringa deras
hustrur och döttrar en högre intellektuel utbildning. Väckelsen härtill
utgick visserligen från europeisk sida, men motsvarande ifver för saken
uteblef ej heller från de inföddas. Redan för mer än ett tiotal af år
tillbaka bildade sig i Bombay ett sällskap, med uppgift att befrämja den
qvinliga undervisningen; dess föreståndare var den lärde hinduen Bhau
Dadji. Sedan denna tid hafva här skolor och anstalter med detta syfte
liksom vuxit upp ur jorden. Då i Indien, som bekant, religiös frihet i
stor utsträckning är rådande, och man på undervisningens område med
synnerlig försigtighet gått de religiösa angelägenheterna ur vägen, bör
det ej väcka vår förvåning, att här finna hinduer, muhammedaner och
kristna utveckla samma ifriga verksamhet för det gemensamma
ändamålet. De enda stridigheter, som ännu låta sig afhöra, röra språket.
Hindustani sönderfaller nämnligen i två dialekter, hindi och urdu. Enligt
Garcin de Tassy är det förra (riktigare hinäiii) af turansk stam och
skall i landet vara äldre än sanskrit; efter den ariska invandringen
uppgick det i eröfrarnas språk. Senare uppträdde mongolerna, hvilka
talade en med arabiska ord öfverlastad persiska. Af
sammanblandningen mellan detta tungomål och det i landet förut inhemska utbildade
sig då urduspråket, hvilket naturligtvis utmärker sig genom stor
ordrikedom. Engelska linguister älska synnerligt att, af detta skäl och med
hänsyn till sättet för dess uppkomst, jämnföra det med engelskan. De
motsätta sig afgjordt införandet af hindi såsom framtida umgängesspråk,
hvartill panditerna gerna såge det upphöjdt, och gifva de
muhammedanska lärda rätt i deras påstående, att hindi och urdu ej äro tvänne
särskilda språk, utan blott munarter af ett och samma, samt att urdu
till följd af dess rikare ordförråd i allmänhet är af större praktisk nytta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
