Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMRE INDIEN. 148
kunna uteblifva, och hade de gamla herdefolken varit bekanta blott
med sedligheten, men ej med dess motsats, skulle väl ej åtskilliga dess
berättare så omständligt, som skett, kunnat utbreda sig i en del
tvä-tydiga historier, der hjeltarna under "förklädnader" skaffa sig tillträde
till föremålen för sin låga.
De ariska inderna under ifrågavarande tidehvarf torde ej varit
bekanta med månggiftet. Ehuru några forskare velat finna antydningar
om ett sådant bruk, synas nämnligen flera skäl tala för den motsatta
åsigten, enligt hvilken dessa antydningar låta hänföra sig till en helt
annan eller månggiftets så att säga illegitima form. Den så godt som
utan undantag gällande regeln var, att mellan mannen och hans enda
hustru rådde innerlig tillgifvenhet och ömsesidig aktning och att en äkta
förening ansågs för en lika maktpåliggande som allvarsam sak. Den
väg, som var att tillryggalägga mellan frieriet och makarnas första
sammanträffande under eget tak, var temligen lång och invecklad;
ingalunda dock derför att, såsom sedermera under brahmanernas inflytande,
något tomt ceremoniet skulle kommit till heders, utan på grund af de
urgamla, nationella plägseder, de der genom vedaböckerna vunnit
ytterligare helgd.
Voro alla förberedelser vidtagna, så ägde hvad vi kalla vigseln
rum, alltid vid härden och inför den klart lågande eld, som der.
upp-tändts åt hemmets gud, Agni. Familjefadern förenade paret, hvarpå
brudgummen, hållande brudens hand och efter yttrande: "jag fattar
din hand oss till välgång och på det du, såsom min maka, må hinna
ålderdommen; Bhaga, Aryaman, Savitar, Purandhi gifva dig åt mig,
att du må förestå mitt hus", vid hennes sida tre gånger gick rundt
omkring elden. Härmed var vigseln fullbordad, och efter den vidtog ett
festligt samqväm med vanliga tillbehör af förplägning, musik och dans.
De barbariska bruk inom den nyare hinduismen, vi i det
föregående flera gånger vidrört, voro okända hos cle gamla arerna. För
dem skulle offret af likar varit en styggelse, och fruktsamhet inom
äktenskapet gällde såsom ett bevis på gudarnas synnerliga ynnest. Redan den
på bröllopsceremonien syftande myten utvisar, att det äkta parets sällhet
skulle grundas på en talrik afkomma; ja, denna talrikhet ansågs till
och med liktydig med, hvad vanligen kallas rikedom, och för den skull
var det, den gifta qvinnan aldrig uraktlät, att till "gudasystern" Sinivali,,
fruktbarhetens gudinna, uppsända sina böner och frambära den henne
helgade drycken. Kunde det också vara ett slags missräkning, då
föräldraglädjen inställde sig i skepnad af ett flickebarn, så ansågs det
dock aldrig för en verklig olycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
