- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
154

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

FRÄMRE INDIEN.

fulla rätt; sitt minsta barn hafva de i en rensel på ryggen och
mando-linen på armen. Deras lott inom familjen torde emellertid lemna dem
åtskilligt öfrigt att önska. Under rasterna åligger dem hela skötseln af
kreaturen, under det männen gå på vakt kring lägret, för att skydda
det mot öfverrumplingar af fiender eller vilda djur.

Dylika banjariska expeditioner möta äfven vi under det följande
af vår vandring från det skogrika Orissa till det inre af Dekan.
Närmast komma vi till de norr om khonderna boende gondernas land,
derefter till Gondvana-bergen och, ständigt styrande vår kosa vester ut,
till Mahadeos heliga skogstrakter. Stundom hvimlar det af pilgrimer
på alla de vägar och stigar, hvilka leda ned från de i norr liggande
Vindhya-bergen. Hela Mahadeo-kedjan är nämnligen helgad åt Siva,
och hufvudorterna för kultens andakt ligga just der kedjans brantaste
toppar resa sig. Här har allt, natur som folk, förblifvit oberördt af
hvarje vesterns inverkan. Det vidsträckta området söder om Mahadeo
fylles af en förvirrad massa skogbeklädda höjder, efter hvilkas passerande
man inkommer i Taptis floddal och, sedan ännu en med de förra
parallel bergsarm öfverstigits, i Nerbuddas. De båda nämnda äro de enda
större floder, som i Dekan rinna åt vestkusten och blanda sig med
Arabiska hafvet; alla de öfriga följa halföns största sluttning, den åt
öster, och utmynna i Bengaliska viken.

Följande Taptis lopp, komma vi vid Surate till den af vestra Ghat
infattade kusten. Den vigtigaste punkt på denna och tillika hela
Indiens naturliga hufvudstad är Bombay, med en befolkning af mera än
sex hundra femtio tusen själar, af hvilka öfver fyra hundra tusen äro
hinduer, dem muhammedanerna i antal komma närmast, medan parserna
uppskattas till blott ungefär femtio tusen. Parserna äro afkomlingar
af de gamla perserna, således elds- eller, rättare, ljusdyrkare, och
fasthänga — detta, det måste tillstås, ingalunda till sin nackdel — ännu i
dag med yttersta seghet vid sina urgamla seder och bruk. Sålunda är
deras familjelif ytterst välordnadt och patriarkaliskt, och det gör ett
godt intryck att se far och mor omgifna af vackra och lifliga barn.
Bland alla asiater äro parserna de arbetsammaste och mest
aktningsvärda; ingen af männen är tiggare; alla deras qvinnor, gifta som ogifta,
föra en vandel, fri från hvarje, äfven den ringaste, fläck. Utmärkta
genom sin driftighet och affärsrutin, äro de ej mindre framstående
genom välgörenhet, frisinthet och sträfvan efter odling. Bombay var den
första stad i Indien, från hvilken någon lifligare agitation för en
förbättrad qvinnoundervisning utgått och, såsom vi i föregående afdelning
ådagalagt, hade denna rörelse afgjord framgång. De indiska parserna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free