Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMRE INDIEN. 159
understödja likaledes på det frikostigaste sina i Persien (Jezd) under
tryckande omständigheter lefvande trosförvandter. Dess värre vill det
dock synas, som skulle detta kärleksverk ej hafva åsyftadt resultat eller
förmå rycka de iranska parserna ur det djupa förfall, hvari de råkat.
Hos i Dekan boende hinduer möta vi naturligtvis samma seder
och bruk, som hos deras stamförvandter inom det öfriga Indien. På
sin höjd har här och der en eller annan detalj rönt inflytande af rummets
och tidens i förening med dravidiska förhållanden. Här finnas äfven
flera sekter, af hvilka särdeles djangamernas vunnit vidsträckt spridning.
Äfven hos Dekans hinduer försiggår vigseln efter flera slags ritual,
hvilken dock inom brahmanernas kast oföränderligen förblifver en och
densamma. Alltid rådfrågas en astrolog, hvilken, efter det han tecknat
sig till minnes parets namn, utsätter lämplig dag för bröllopet. Sjelfva
akten afslutas med en saptapadi eller en sju gånger företagen vandring
kring härdens eld. Hos öfriga kaster äro bruken mera eller mindre
från hvarandra afvikande. Allmänt fejas och prydes dock bröllopshuset,
utanför hvars med blommor och palmblad klädda hufvudingång uppreses
en äreport af bambu och löf. Alla i festen deltagande bära hvita eller
bruna kläder, och under dess fortgång höras qvinnorna ofta utbrista i
ropen: "Måtte detta pars sammanlefnad blifva sådan, som Ramas och
Sitas!"-—Guden Rama är i Dekan ytterst populär och många män
uppkallas efter honom, liksom qvinnorna efter hans gemål, den milda,
kyska Sita. Ramr. är en inkarnation af Vischnu, och hans bragder
under den med aryaerna gemensamma kampen mot södra Indiens
befolkning skildras i det ofvannämnda gamla episka nationalverket
Rama-jana, hvilket till författare har Valmiki.
För att återkomma till de nyssnämnda djangamerna, så dyrka dessa,
i motsats mot brahmanisterna, hvilka, som bekant, drifvit mångguderiet
ända till ursinne, blott en gud. Sektens stiftare kallar sig Basava, och
hans läror äro i sjelfva verket ej så oförnuftiga, som brahmanerna söka
göra troligt. Basava har i betydlig mån mildrat kastskilnaden och
särskildt inlagt sin gensaga mot den ovärdiga behandlingen af qvinnorna,
för hvilka han öfverallt visar stor aktning och hvilkas talan han i sin
kodex för, i ordalag, hvilka utgöra en angenäm motsats mot det plumpa
språk, brahmaismens urkunder i fråga om könet föra. Djangamerna
skilja sig också från alla öfriga hinduer genom clet sätt, hvarpå de
behandla sina qvinnor. Månggifte tillåtes blott undantagsvis, så till vida
som mannen äger taga sig ännu en hustru, om den första ej skänkt
honom någon arfvinge. Äfven i detta fall är dock den första makans
samtycke oundgängligt. Medan det ogifta ståndet är brahmanisten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
