Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMRE INDIEN.
163
för sjuklingar och en mängd europeer der nedsatt sig, torde väl äfven
der, så framt detta ej redan skett, komma att sättas en gräns för
ofvannämnda, blodiga ofog.
Med förbigående af andra, smärre stammar (badagaer, kurumbarer
och kotaer) på Neilgeri, nedstiga vi nu till kanareserna, hvilka tillhöra
samma språkområde, som de föregående. Deras hemvist är
Mysore-platån med kuststräckan Kanara, hvilkens fortsättning, den så kallade
Malabar-kusten, bebos af malabarerna (malajalerna). Båda dessa
stammars qvinnor skola vara särdeles intagande, och en resande, Lehnert,
är formligen förtjust i den pittoreskt klädda, med smycken betäckta,
ebenholtsfärgade malabariskan, hvilken, "smärt och spänstig, rör sig med
en naturlig elegans, den mången fin dam kunde afundas henne".
Hennes vanliga drägt består af ett tygstycke, hvitt med röda bårder (liksom
hos todaerna) eller rödgult, hvilket lindas kring höfterna, vidare drages
öfver axeln och ned öfver bröstet. Vidkommande smyckena, så skiljer
sig garnityret i intet afseende från det hos öfriga sydindiska qvinnor
brukliga och utgöres således af ringar kring fingrar och tår,
metallprydnader kring arm- och fotleder, halskedjor af guld eller korall och
de afskyvärda filigransplåtar, hvilka intvingas i de ofta tumsbreda hålen
i örsnibbarna. Naturligtvis får ej heller näsan sakna sin ring.
Malabars kustland räcker till kap Comorin, och vi stå alltså vid
gränsen för vår skiftande vandring genom hela Främre Indien och hafva
nu blott att till de etnografiska bilder, vi derifrån medfört, foga den af
singaleserna eller invånarna på ön Ceylon. De äro här ur-invånare
och bilda, såsom redan är nämndt, vid sidan af dravidaerna, i egentlig
mening, och munda-stammen, den tredje af dravida-rasens grupper.
Singaleserna äro ett godsint och medgörligt, men på samma gång
något trögt och sorglöst folk. Af deras qvinnor kunna många, så vida
man får sätta tro till nyare resandes smickrande vitsord, göra anspråk
på erkännande såsom oklanderliga skönheter. Till deras i allmänhet
smidiga och väl proportionerade gestalt sluter sig en underklädning af
färgadt tyg och en luftig, hvit jacka; hufvudets hållning är särdeles
behagfull, men deras blick har något oroligt och skyggt. Det långa,
glänsande håret sammanhålles af stora nålar i en "chinjong"; anmärkas
må, att den till en singalesisk hårklädsel hörande, kronlika kammen ej
brukas af qvinnorna, utan af — männen, en omständighet, som är
betecknande för dessas veka och omanliga, för att ej rent af säga
qvinliga, väsen. I singalesernas hela skaplynne ligger en viss oredighet,
något sväfvande, som äfven sträcker sig till den buddhaism, hvilken af
dem bekännes.
11*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
