- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
169

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169 BORTRE INDIEN OCH DEN MALA JISKA ARKIPELAGEN.



birmanske konungens residensstad Mandalay i det gamla riket Ava,
hvilka flera gånger varit nära att föranleda engelsmännens mellankomst,
få här vid lag ej uppfattas såsom kännetecknande för folkets eget lynne;
de äro och förblifva blott yttringar af den till sin spets drifna
despotism, som frodas inom så många asiatiska stater.

I jämnhöjd med folkets bildningsgrad och goda egenskaper i öfrigt
befinnas dess familj- och samfundsförhållanden. De birmanska
qvinnorna af såväl gift som ogift stånd lefva och röra sig under
fullständigaste frihet och oberoende. De äro i socialt afseende männens
jämnlikar och kunna obehindradt deltaga i de löpande göromålen. Ett
särdeles karaktäristiskt uttryck gifver sig denna deras frihet i det
fullkomligt kontrollfria, men derunder allt jämnt af sedlighetens gränser
reglerade, umgänget mellan flickor och ynglingar, ett förhållande, till
hvilket vi återkomma efter förutskickande af några få anmärkningar
rörande såväl folkets typ, sådan den hos bägge könen visar sig, som
äfven dess vanliga drägt och prydnader.

Birmanen är af naturen ingalunda utrustad med några yttre
företräden. På hans lilla, undersätsiga, oformliga kropp sitter ett bredt
hufvud, och det runda ansigtet med sin gula hy och sina starkt
framstående kindknotor är utomdess försedt med en platt näsa, stor mun
och tjocka läppar — allt drag, hvilka sammanlagda just ej bilda något
ideal af skönhet. Emellertid påstår den förut nämnda grefvinnan
No-stitz, hvilken besökt äfven detta land, att dess qvinnor, trots detta sitt
utseende, skola hafva rätt mycket behag och en rörlighet, som liknar
qvicksilfrets; deras småtäcka ansigten med sina trubbnäsor och det
skälmska uttrycket göra, att de, utan att vara vackra, i alla händelsei
förefalla mera intagande, än de regelbundna hinduiska skönheterna.

Birmanskornas drägt kan synas något sällsam: det plagg, som
allmänt nyttjas, består af ett fyrkantigt stycke, mer eller mindre dyrbart
tyg, hvilket stramt anlägges kring höfterna och vid snibbarna fasthålles
under venstra armen. Att en hastig rörelse eller vindfläkt då och då
låter ett blottadt ben framträda, är något, som ej förefaller anstötligt
för en infödd och, vid någon eftertanke, ej heller borde göra det för
oss, som veta huru mycket åsigterna om "det passande" måste skifta
bland olika folk och under olika breddgrader. För öfrigt har
samfärdseln med europeerna äfven i detta afseende åvägabragt mången
förändring. Ej så få af de birmanska fruntimren ses numera i slutna
underkläder, medan å en annan sida de fordom blottade axlarna,
liksom barmen, börjat betäckas af en jacka. Håret, hvilket är svart och
oftast glänsande, får obehindradt nedfalla utefter ryggen. En afskyvärd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free