- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
197

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KINA.

197

samlas till förrättande af de ceremonier, hvilka utgöra foismens hela
gudstjenst. Nämnda religionsform vet nämnligen ej af något prestvälde
eller ens, med undantag af de få sinnebildliga förrättningar, som. vid
hvarje nytt års ingång åligga kejsaren i dennes egenskap af statens
äfven andliga öfverhufvud, någon offentlig dyrkan af gudomligheten.

Hand i hand med kinesernas tro på de aflidnas fortsatta vistelse
i sinneverlden under form af någon viss organism, går deras förakt för
döden och likgiltighet för allt, undantagandes klagolåten och sorgetiden
efter dödsfallet, som med den står i sammanhang. Det är på denna
grund den son, som ställer en likkista i sin sjuke faders kammare,
dermed anses hafva lagt i dagen en synnerligt hög grad af barnslig
kärlek; ja, hvad ännu mera är, kistan betraktas i det dagliga lifvet som
ett slags prydnadsartikel och räknas till den öfriga möbleringen. I alla
de kinesiska magasinen för försäljning af husgeråd ser man alltid en
mängd dylika, konstrikt förfärdigade, målade och snidade kistor, dem
säljaren utbjuder åt hvarje kund och hvem som helst köper, liksom vore
det fråga om ett bord eller en säng. En sådan dyrbar kista är ej
sällan ägarens stolthet; helt naturligt, då den ju en gång, efter en
förvandlingsprocess, om hvilken han, åtminstone såvidt den beträffar honom
sjelf, ej stort bekymrar sig, skall utgöra hans varaktiga boning. Ett
åskådningssätt, som detta, förutsätter naturligtvis en hög grad af fatalism,
och i sjelfva verket hafva kineserna ingenstädes i verlden sina likar i
vidskepelse; de tro, att alla, ända till de obetydligaste, tilldragelser i
lifvet äro nödvändiga länkar i en på förhand ordnad kedja och göra
till och med de alldagligaste naturföreteelser till verkningar af
öfver-naturliga orsaker.

Rörande qvinnokönets ställning inom landet i dess helhet föreligga
olika uppgifter. Säkert är, att tillträde till familjen ännu i dag är
främlingen förmenadt och att den artige sonen af det blommiga riket, till
och med i de städer, der det dagliga lifvets äflan blandar kineser och
vesterländingar om hvarandra, med bestämdhet afböjer hvarje umgänge
inomhus — med undantag, det förstår sig, af det etikettmessiga —■ med
de sistnämnda. De lägre klassernas familjelif, hvilket, då dessa klassers
qvinnor för sitt nödtorftiga uppehälle äro hänvisade till de tyngsta
sysslor, lättare låter sig kontrollera, har ingenting särskildt utmärkande; så
mycket, säges det, är dock visst, att de kinesiska proletärernas lif i
detta hänseende ej är en hårsmån sämre, än till exempel de engelskas.
Kampen för tillvaron medför i öfrigt åtminstone det goda, att de gamla
traditionerna, hvilka särskildt med afseende på qvinnan innehålla hårda
och förödmjukande bestämmelser, der den pågår, ej förmå göra sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free