- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
227

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET MODERNA JAPAN.

227

Enär giftermålet, såsom vi nämnt, i Japan blott är en
familjeangelägenhet, bortfaller naturligtvis dervid ali presterlig åtgärd; undantag
härifrån göra endast några buddhaistiska sekter. I vanligt fall till—
kännagifves den ingångna föreningen helt enkelt för distriktets eller
rotens polistjensteman, hvarpå denne i sin matrikel inför det nya paret.
Den enda egentliga bröllopsceremoni, som kommer i fråga, består deri,
att brud och brudgum, sedan en af brudtärnorna framburit ett med
saki fyldt kärl med tvänne pipar, knäböjande ömsevis dricka ur hvar
sin pip, tills de tömt sista droppen af kärlets innehåll, hvarmed
förebildas den gemensamhet i lefnadsöden, som hädanefter väntar dem.
I enlighet med japanernas af naturen lätta lynne, upptages det öfriga
af dagen af lustbarheter, hvilka från början till slut bära pregeln af
älskvärd otvungenhet och nästan barnslig glädje.

Då flickorna i Japan äro mera sjelfständiga, än inom någon annan
del af Asien, kommer det efter bröllopet nästan aldrig till några
obehagliga förklaringar makarna emellan; hustrun är ej skyldig mannen
någon räkenskap för sitt föregående lif, och han fordrar af henne ej
heller någon dylik. På det emellertid ingen näring måtte gifvas åt en till
äfventyrs under askan glimmande låga och ännu mindre någon ny sådan
väckas till lif, ’måste den nygifta underkasta sig en metamorfos, den
vi förut antydt, och som består deri, att hon med en blandning af
järnfilspån och saki svärtar sina tänder samt afrakar eller bortrycker
ögonbrynen, hvarjämte hon anlägger svarta kläder. Då härtill kommer,
att hennes hy innan kort förderfvas genom den omåttliga sminkningen,
torde man visserligen kunna antaga, att det åsyftade ändamålet ernås
och att ingen skall missunna den äkta mannen besittningen af en så
illa åtgången skönhet.

Fordom voro i Japan de rättigheter och pligter, som åtfölja det
gifta ståndet, på så sätt fördelade, att de förra uteslutande kommit på
det starkare, de senare lika uteslutande på det svagare könets lott.
Mannens makt öfver hustrun var obegränsad; han ägde beröfva henne
lifvet vid blotta skuggan af en misstanke, såsom då hon vexlat några
ord med en mansperson, som ej hörde till slägten. Än i dag är
månggiftet lagligen tillåtet, och en hvar, som har råd, tager sig en eller
flera bigemåler, hvilka emellertid, liksom på sina ställen i Indien, äro
den egentliga makan underlägsna i rang och måste rätta sig efter hennes
befallningar. Deras barn blifva likaledes ett slags tjenare åt hennes.
För öfrigt, säges det, skall denna af mannen företagna annektering ej
inverka störande på det goda förståndet mellan honom och hustrun, en
företeelse, som har sin grund i folklynnet, hvars mest i ögonen fallande

15*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free