Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MODERNA JAPAN.
245
man der har musikaliska instrument, hvilka måtte uppfunnits i ändamål
att plåga någon stackare till döds. Hvad sången beträffar, skall, enligt
samma källor, kacklandet af höns vara välljud i jämnförelse med den.
Vid sidan af detta nu en gång för alla bestående faktum eller att
japanernas nationella musik är af så jämmerlig beskaffenhet, som
möjligt, har man emellertid på senaste tid kommit under fund med, att de
derjämte äga verkligt musikaliska anlag, förnämligast visande sig deri,
att de med lätthet lära sig europeiska sång- och musikstycken och tydligen
njuta vid återgifvandet af dessa. För öfrigt låter det väl också tänka
sig, att till och med de inhemska instrumenten kunna få en förtrollande
klang, då de anslås af vackra händer och att äfven en text, såsom till
exempel "He-to-tsu-to ja ho-to-jo aka-de-ba V i vissa fall får ett verkligen
underbart välljud, så underbart, att till och med europeiska läppar ej
endast på lek låta förmå sig att upprepa den. Och ändå — huru länge
kan det väl dröja, innan egenheter, som dessa, hunnit alldeles försvinna
i hvirfveln af vår kosmopolitiska tid? Det är vår oförgripliga
öfvertygelse, att det i Japan redan efter nästa tiotal af år sällan skall
förunnas främlingen från vesterlandet att lyssna till någon af de underliga,
inhemska melodierna; till ersättning skola de trubbnäsiga skönheterna
i Jokohamas och Tokios salonger så mycket oftare stå till tjenst med
föredrag af något samtids- eller framtidsmusikens "ledande motiv".
Såsom vi förut antydt, beledsagas de offentliga deklamatoriska
föredragen oftast af sång; en sådan biträdande sångerska uppträder stundom
äfven ensamt för sig. Vid sådana tillfällen har hon vanligen framför
sig en liten notställning, på hvilken texten lägges; sången beledsagar
hon med samsin, den japanska cittran, hvilken har blott tre strängar
och ett för ett nogräknadt öra allt annat än smekande ljud. Sångerskor
af erkändt rykte uppträda i sällskap på tre till fyra personer och
ackompanjera sig i sådant fall ej sjelfva, utan hafva egen orkester, vanligen
bestående af några cittror, ett slags violoncell, hvilken, om den
bearbetas med stråke, kallas kokiu, i annat fall hiva, samt gotto, ett slags
stor harpa, hvilkens strängar äro spända horisontelt eller öfver en på
marken liggande låda, som tjenar till resonnansbotten. Sistnämnda
instrument kan blott trakteras på det sätt, att virtuosen på högra handens
trenne främre fingrar fäster lösnaglar, förfärdigade af elfenben.
Kännare af det japanska folklifvet påstå, att dessa
musikaliskdramatiska prestationer ganska väl låta höra sig, helst i tehusens
trädgårdar under de milda sommarnätterna, då sång och strängaspel, det
glada sorlet från de talrika lustvandrande och de bland det lummiga
löfverket glimmande, brokiga papperslyktorna skola gifva det hela en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
