- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
247

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET MODERNA JAPAN.

247

japanernas medfödda behag och vighet, sällan eller aldrig urartar till
karikatyr.

Och tänk, när det i dylika tehus till på köpet vankas de
uppsluppnaste baletter och ej mindre äfventyrliga maskerader! De
sistnämnda skilja sig fördelaktigt från liknande nöjen i vestern. Hvarje
japansk mask har sin traditionella karaktär och särskilda betydelse. Så
den gudomlige Tungu och den godmodige, men ogement pussige Okamo;
såsom ett ideal af fulhet figurerar den olyckliga Hijotoko och såsom
nationalspöke grodmenniskan Kappa, som "går igen" i hela det sydliga
Nippon. Äfven maskerna af apan Saru och "Korea-lejonet" finna
alltid sina representanter, desslikes karikatyrer af daimioer och krigshjeltar.
Hvad särskildt beträffar ansigtsmaskerna, visar sig japanernas fantasi
rent af outtömlig; det finnes dylika med rörliga kinder, med ett, två,
ända till tre horn och lika många ögon, hvarjehanda slags djurhufvuden,
smådjeflar och jättestora demoner. Man kan ej tänka sig en brokigare,
lifligare, friare och mera till munterhet stämmande anblick, än den dessa
upptåg erbjuda. Excesser liksom oanständigheter äro vid dessa tillfällen
något oerhördt; minsta barn kan åskåda hvimlet, äfvensom utan fara
kasta sig deri. Till de utomordentliga konstnjutningarna vid dylika
fester bidraga i sin mån brottare (verkliga späckkolosser), eqvilibrister,
gycklare, svärdslukare, gymnaster, taskspelare, skådespelare och hvad
det allt kallas, detta folk, hvars konstfärdighet man genom talrika
resebeskrifningar har sig bekant.

Nyårsfesten är den förnämsta af alla de i Japan firade. Qvällen
förut insvepes hvarje stad i ett helt haf af ljus; alla tehus likna stora
transparanger och på de med hela träd, grenar och
blomsterguir-lander smyckade gatorna brinna tusentals kulörta papperslyktor.
Hopen jublar; öfverallt ses masker, upptågsmakare och jonglörer; här
spelas, der sjunges och luften är formligen parfymerad af de till festonel
och annat använda, starkt aromatiska träslagen. Aimé Humbert, som
gifvit en utförlig skildring af en dylik fest, försäkrar att den på
främlingen har en förtrollande verkan, och denna dess egenskap förnekar
sig ej heller med afseende på de inhemska deltagarna, ty ännu sent
på qvällen ser man qvinnor och barn trängas kring de otaliga
socker-och leksaksstånden. På sjelfva nyårsdagen nå naturligtvis alla dessa
fröjder sin höjdpunkt ; fordom tillkommo då äfven de prunkande, officiella
processionerna och dylikt. På det hela har denna fest stor likhet med
vår jul, i det så mycket är anlagdt på att glädja barnen, blott med
den skilnad, att äfven de stora barnen här hafva nästan lika roligt, som
de små. Något religiöst element ingår emellertid egentligen ej i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free