- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
263

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLAND SÖDERHAFSFOLKEN.

263

vi göra tillägg, hvilka således för hvarje gång afse blott ett visst
område, såsom till exempel Tahiti eller Sandwichs-öarna.

Beträffande de polynesiska qvinnornas yttre, kan ej någon bestämd
typ uppställas, då i detta afseende skiljaktigheterna mellan de norra
och södra öarnas invånare äro ganska stora. Medan till exempel
Sandwichs-öboarna hafva betydligt mörkare hudfärg, än hvad med
malajer är vanligt, är tahitiernas nästan så ljus, som någon sydländings inom
Europa. Marquesas-öarnas befolkning skiljer sig från de öfriga genom
en ren, frisk, i gulrödt stötande färg. Håret är hos nästan alla polynesier
svart, med dragning i blått, samt slätt, något, som ensamt är tillräckligt
att särskilja dem från melanesier och papuaer, hvilka hafva krusigt.
Qvinnorna hafva det för det mesta kortklippt; stundom färgas det med
korallkalk och blir då rödaktigt eller till och med lingult. De oftast
lifliga ögonen äro vanligen djupt svarta, dock ser man äfven hos de
sydligare öboarna bruna.

Polynesierna vinna af alla resande erkännande för sin
proportioner-liga och smidiga växt samt sina behagliga rörelser; deras ansigtsuttryck
är öppet och förråder stor liflighet. Männen äro i allmänhet ej allenast
resligare, utan äfven mera välbildade, än qvinnorna, hvilka dessutom
hafva anlag för fetma. Sistnämnda afvikelse från skönhetsidealet hindrar
emellertid ej, att dessa öboar tillhöra jordens i fysiskt afseende högst
stående raser och bland sig kunna uppvisa en mängd individer, hvilka
i samma afseende ganska väl uthärda en jämnförelse med de flesta
europeer.

Med dessa kroppsliga företräden är emellertid polynesiern sjelf
ännu ingalunda tillfredsställd; han anser, att de ytterligare behöfva
förhöjas genom tatuering, hvilken plägsed till följd deraf på
Söderhafs-öarna mer än på något annat ställe är i svang. Tatueringen har här
utbildats till formlig konst, hvilkens alster äfven hafva sin sociala betydelse,
något, som visar sig redan deraf, att på åtskilliga öar hvartdera könet
måste strängt följa ett gifvet mönster. Vi skola längre fram något
utförligare sysselsätta oss med detta ämne.

I synnerhet på de trakter, der kristendommen ännu icke hunnit
mildra råheten i seder, gå polynesierna så godt som nakna; de skyla
nämnligen blott sina länder med ett slags gördel, som hos qvinnorna
räcker nedom knät och till hvilken materialet hemtas ur växtriket. Vid
högtidliga tillfällen kastas öfver ryggen skynken ("mattor"). Eljest är
kroppens öfverdel obetäckt och ingnides på sin höjd till skydd mot
solen med fettämnen. Förhållandet könen emellan och lifvet inom
familjen hafva, till följd af kristendornmens allt större framsteg pch den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free