- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
270

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26 2

BLAND SÖDËRHAFSFOLKEN.

ryttarinnorna alltid sitta grensle och i fråga om vilda ridöfningar till
och med öfverträffa männen. Men det är ej blott i dylika exaltationens
ögonblick, havajiskorna visa sig till sin fördel. Alla deras rörelser
uttrycka behag; deras elastiska lemmar hafva aldrig förderfvats af några
modets galenskaper och deras hjessor aldrig böjts under något berg
af löshår. Den drägt, de bära, är vid och ledig, liknande en talar, och
hufvudet plägar, som vi redan veta, prydas af vackra blommor. Öns
qvinnor hafva en för ögat angenäm, klart olivbrun, färg, stora, skälmska
ögon, något fylliga, röda och välformade läppar, mellan hvilka
framskimra tänder, glänsande som nyskalade mandlar. Visserligen händer,
att ansigtets benbyggnad hos en och annan af dem väl starkt
framträder; men hvar finna en fullkomlig skönhet och hvarför ej låta sig
nöja redan med de herrliga former, hvilka tydligt framträda genom den
luftiga drägten, med leendet ur ett oförlikneligt ögonpar samt med
rörelser, hvilkas skalkaktiga behag smeka blicken ej mindre, än sjelfva den
trolska uppenbarelse, från hvilken de utgå?

Och likväl — denna så intagande bild är egnad, äfven den, att
vid sidan af våra angenäma känslor framkalla smärtsamma. Att
havajiskorna under civilisationens inflytande urarta, är ett långt för detta
intygadt faktum, som erkännes af de mera upplysta bland rasens egna
representanter. De anklaga ej upphofsmännen till detta onda, men de
sörja deröfver, om ock blott i sitt sinne och såsom då man fogar sig
i det oundvikliga eller förlorat ett dyrbart godt. Och de vidgå
derjämte, att missionärernas åtgöranden ej alltid varit af det
välsignelse-bringande slaget, att omsorgen om skenets bevarande undergräft den
forna naiveten och barnsliga omedelbarheten samt att man genom att
oktrojera seden ej i ringaste mån befordrar sedligheten.

Med dessa bilder från Tahiti och Hava’ii skiljas vi från Polynesien,
för att i stället vända våra blickar till Mikronesien och Melanesien.
Hvad angår särskildt befolkningen på Mikronesiens otaliga öar, så blir
den behållning, vi för vår uppgift här hafva att påräkna, af föga
betydenhet. Härtill kommer, att denna befolkning är af samma stam,
som polynesierna, ehuru på ett och annat ställe kunna träffas afvikelser
från deras seder och bruk, hvilka äro att tillskrifva inflytandet af ett
annat här uppträdande element eller cle papuanska melanesierna. En
märklig och karaktäristisk öfvergång, å ena sidan från polynesier till
mikronesier och å den andra från de sistnämnda till melanesierna,
utgöra Gilbert-arkipelagens invånare. Lifvet kan bland dem knappast
längre kallas en idyll; krigets yrke spelar en vigtig roll och omfattas
ej blott af män, utan äfven af qvinnor. Här, liksom på Pelew-öarna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free