Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N ORD AMERIKA.
293
om det ok, af hvilket de alla tryckas. Den bekante H. Dixon går ännu
mycket längre, i det han, på grund af mångfaldig, personlig erfarenhet,
gifver dem ett det allra ofördelaktigaste vitsord eller att de, under
mormonismens inflytande, förlora hela sin betydenhet i socialt afseende.
"De under skuggande träd gömda villornas långa, nakna väggar, tomma
fönster, dörrar och verandor, erinra betraktaren snarare om den
svartsjuka och det våld på friheten å ena samt den underdånighet å andra
sidan, hvilka äro utmärkande för ett muhammedanskt harem, än om
den glädje och välvilja, som böra råda i ett kristligt hem. Männen ses
sällan i hemmet och ännu mera sällan i sällskap med sina hustrur. Det
ser ut, som skulle afsöndring makarna emellan vara ett mod, der
månggiftet är lag. De mormonska fruntimren äro ytterst ödmjuka och
förhålla sig derjämte så stilla, som hade man ur dem lyckats bortpredika
ali själ, all glädje, allt lif. De le sällan annat, än med en uttryckslös,
trött blick. De hafva ganska små kunskaper och hafva intresse för
ganska få saker; de äro skygga och tillbakadragna, liksom fruktade de,
att ett om de allra allmännaste saker — en solnedgång, ett vattendrag
eller ett berg — yttradt omdömme skulle från deras herrars sida upptagas
som ett farligt ingrepp i det husliga lifvets allra heligaste. Under det
gäster befinna sig på besök, efterskickas de, liksom hos oss barnen;
de komma in på några ögonblick, niga, taga den främmande i hand
och smyga sig sedan åter ut, liksom kände de, att de i sällskap ej äro
på sitt ställe."
Trots alla dessa skäl till missbelåtenhet med sin lott, ingåfvo Utahs
qvinnor 1876 till kongressen en af mer än tjugotvå tusen bland dem
undertecknad böneskrift, i hvilken de bland annat utbådo sig
upphäfvandet af lagarna mot månggifte. Dessa qvinliga advokater för nämnda
institution försäkrade på samma gång, att ingen enda af dem genom
våld eller öfvertalande tvungits att underteckna skriften, äfvensom att
det ej tillåtits någon flicka af mindre än tolf års ålder att i den
deltaga. Att månggiftet, äfven med denna meningsyttring, skulle hafva
att påräkna någon särdeles lysande framtid, låter sig emellertid på goda
grunder betvifla, helst damerna i Utah, efter Stillahafsbanans öppnande,
utom åtskilliga andra nyheter, äfven lärt sig tillbedja modets afgud; de
hafva numera anspråk på lifvet, framför allt på toaletten, hvilka för tio,
tolf år sedan eller då Dixon besökte Saltsjöstaden der voro helt och
hållet okända. Under dessa omständigheter blir månggiftet i sjelfva
verket så godt som omöjliggjordt, då för den mormonske äkta mannen,
som för många andra, redan en enda hustrus benägenhet att "följa
med sin tid" torde falla sig kännbar nog. Noga räknadt, lära väl så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
