- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
316

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

316

NORD A MER IK A.

hög grad slappas; qvinnorna bekymra sig hvarken om sin husliga lycka
eller sitt rykte. Då hvarje man kan taga sig så många hustrur, han
för godt finner, är det lif, som föres inom tälten, stundom af det
vidrigaste och mest afskyvärda slag. Om ett familjelif i vanlig mening
kan ej här blifva tal, såvida man ej dit vill räkna moderns naturliga
tillgifvenhet för barnen, hvilken ju återfinnes äfven hos djuren.

I nära sammanhang med det nu anförda står äfven följande bruk:
Finner en man behag i en annans hustru, så gifver han henne det vid
första tillfälle tillkänna, under förklaring att han i sin ordning önskar
blifva hennes make; det står henne då fritt att i skydd af nattens mörker
begifva sig från det tält, hon hittills tillhört, för att inträda i den nye
giljarens. Den öfvergifne maken kan väl hafva åtskilligt att invända
häremot, men nedlägger sin talan mot en skälig afträdessumma. Ett dylikt
hustrubyte hör till de vanligaste händelser, och den ene som andre
ärofulle krigaren kan aldrig vara säker att vid sin återkomst till tältet der
finna sin maka. Ej ens om den öfvergifne är en höfding, lägger han
hustruns trolöshet det ringaste på sinnet. Han känner sig så upphöjd,
att förlusten af henne ej berör honom mer, än om han förlorat en af
örnfjädrarna i sin hufvudbonad eller ett snörband i sina mokasiner, och
skulle han efteråt ån möta rymmerskan hundra gånger om dagen, så
tager han dock ej ringaste notis om henne.

En fördel medför emellertid detta så upprörande bruk. De så illa
behandlade qvinnorna hafva åtminstone, då den råhet och de oförrätter,
för hvilka de äro föremål, gå för långt, den utväg öppen att kasta sig
i en annan mans armar. Detta gäller dock endast för det fall, att de
på ofvan beskrifna sätt förut "begärts" af den sistnämnde. De gamla
och fula hafva således föga hopp om en förändring i sitt öde. Hos de
stammar, der man ej så ledigt afskuddar sig äktenskapets ok, grasserar
det hemliga äktenskapsbrottet så mycket värre. För att dermed komma
på det klara, begagnar man sig af en egen procedyr, ett slags
"generalbikt", hvilken äger rum en gång hvarje år och tillgår på följande sätt:
Alla stammens män bilda en dubbel häck, mellan hvilken qvinnorna,
gifta som ogifta, måste framgå, hvarvid hvarje man är skyldig att lägga
sin hand på den qvinnas axel, den han under årets lopp närmat sig
på otillbörligt sätt. Något nekande kommer härvid ej i fråga, utan den
sålunda betecknade qvinnan slår vanligen helt enkelt angifvaren i
ansigtet och kallar honom en feg usling. Huruvida hon här vid lag
drifves af den qvinliga stolthetens hjeltemod, må lemnas osagdt; det vissa
är, att bekännelsen för henne ej medför några svårare följder. Straffet
består blott deri, att hoti under ett års tid ej får visa sig utom tältet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free