Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SUDAN.
391
hans gunstlingar till en lyckligare tillvaro; offren få oftast tjenstgöra
såsom öfverbringare till konungens saligen aflidne fader af något
fullkomligt intetsägande budskap. Stundom föras slafvar till hafvet och
dränkas der, på det den aflidne monarken, i händelse han får lust
att bada, måtte hafva att tillgå nödig betjening, flera liknande
ohyggligheter att förtiga, de der för öfrigt alla hafva sina motstycken i
Dahomei.
Konungen af Ashanti är i sanning en svart Salomo. Hans qvinnor
kunna räknas i tusental; några berättare påstå dock, att hans majestät
måste nöja sig med ett noga bestämdt antal, hvarken mer eller mindre
än tre tusen tre hundra fretiotre stycken. Huru som helst, är dessa
kungliga damers lott rätt erbarmlig. Flertalet är helt enkelt slafvinnor och
måste förrätta alla både inomhus och i trädgården eller på åkern
förefallande göromål; emellertid äro de temligen fredade för onda anslag
från männens sida, enär den, som förfört något af de kungliga
fruntimren, måste lida den grymmaste död. En enda af invånarinnorna i
de kungliga gemaken intager en verkligt privilegierad ställning, och denna
är konungens moder, hvilken äfven får blanda sig i statsangelägenheter
och som för ett strängt regemente öfver alla de öfriga qvinnorna.
Ashantiqvinnorna i allmänhet åtnjuta för öfrigt åtskilliga friheter.
En af dessa är, att de, då hären — som utgöres af allt det vapenföra
folket — drager ut till strid, få prygla hvarje senfärdig både gul och blå.
Lider hären nederlag, så äro de återkommande krigarna blottställda för
allt möjligt hån och spe af sina respektive äkta hälfter — något, som
dock visserligen är mindre farligt, än det retade majestätets vrede.
Anförarna pläga derför, efter en förlorad batalj, föredraga att sjelfva taga
lifvet af sig.
Säkert skall det öfverraska läsaren att höra, hurusom i en vrå
mellan de båda nu omnämnda negerkonungarikena finnes ett litet folk,
som icke blott har intet gemensamt med sina vilda och blodtörstiga
grannar, utan på köpet utmärker sig genom ett i denna verldsdel
sällsynt rent familjelif. Detta folk är invånarna i Eve, eveavo, såsom de
sjelfva kalla sig. Trots slafhandel och en mängd andra sorgliga
erfarenheter, fattas här dock ingenstädes känslan för hemmets fröjder.
Särskildt innerligt plägar förhållandet mellan föräldrar och barn vara*
Eveern bär vid hvarje tillfälle på läpparna sin moders namn, och ve
den, som förolämpar eller på annat sätt tillfogar henne skada! Som
alla medlemmar af detta folk ständigt hafva för ögonen den sanning,
att man blott äger en mor, men att hustrur deremot kunna ersättas i
oändlighet, så är den ömhet, de egna de sistnämnda, mera sparsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
