- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
398

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

398

GENOM SUDAN.

ostlig riktning från vestra Afrikas största handelsstad i det inre, det en
gång af fabelns och legendens diktade glans omgifna Timbuktu, "öknens
drottning", som det kallats. Staden, ett föremål för de kringboendes
beundran, räknar en ständig befolkning af på sin höjd tretton tusen
personer, till hvilken under marknadstiden kan läggas en tillfällig af
omkring sju tusen. Staden är belägen nära Niger, från hvilkens
nordligaste krökning den skiljes af ett afstånd, obetydligt större än två svenska
mil. Vi följa den stolta flodens lopp och lemna den, der fulaherna
bygga som tätast, för att efter en långvarig vandring hamna i Bornu,
den första af mellersta Sudans negerstater. Detta konungarike har, i
likhet med sultanens af Vadai der intill stötande land och den dit
hörande vasallstaten Baghirmi, en muhammedansk, efter afrikanska
förhållanden temligen civiliserad, svart befolkning; hvad särskildt angår
Bornus — kanuri kallad —, så talar den ett eget språk. Inom hela detta
område finna vi, vid sidan af på ett i ögonen fallande sätt utvecklade
stats- och andra institutioner, barbariska sedvänjor och en ofta grym
befolkning, såsom exempelvis Baghirmis, om hvilken vi, genom nyaste
forskningar af den oförskräckte resanden doktor G. Nachtigal, erhållit
de värdefullaste upplysningar.

Långt innan nämnde resande hunnit lyfta den slöja, som der förut
höljt Schari-regionen med det dit hörande Baghirmi, hade vi genom
forskningens första vågbrytare inom Centralsudan — Vogel, Barth,
Clap-perton och Richardson — fått kännedom om ställningar och förhållanden
i Bornu, med dess ofta besökta hufvudstad Ivuka. G. Rohlfs, som senast
undersökt landet, har emellertid lyckats förvandla den i åtskilligt
bristfälliga bilden deraf till en så godt som uttömmande, tack vare den
välvilliga stämningen hos Bornus sultan Omar, en omständighet, som
naturligtvis kom den djerfve resanden ytterst väl till pass. Bornu, veta
vi sålunda, är ett skönt och fruktbart land, utrustadt med alla den
tropiska verldens retelser, men också med alla dess plågoris. I dess
nordliga del, således på gränsen mellan Sudan och Sahara-området, möter etl
flera dagsresor bredt skogsbälte af tättväxande mimosor, allt emellanåt
afbrutet af vidsträckt gräsmark. Invånarna äro särdeles företagsamma,
förvaltningen öfverraskande väl organiserad och härväsendet ordnadt,
hvarförutom hofhållningen i Kuka har en viss civiliserad anstrykning.
Emellertid fotar sig ali denna herrlighet på det här, liksom öfver hufvud
i hela mellersta och östra Sudan i yppigaste blomstring stående
slafveriet, hvarigenom denna vidtbeprisade "negercivilisation" i sjelfva
verket sammankrymper till de blygsammaste dimensioner. Ännu sämre
är det för öfrigt bestäldt med Baghirmi, under det sultanatet Vadai,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free