- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
410

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

410

NIL- OCH MED ELH AF S-LÄND ERNA.

ligger vårt ämne närmast eller skildringen af ett abessinskt bröllop.
Giftermålen ingås här ofta vid tidigaste ålder. W. Dalton omtalar i sitt
intressanta, ehuru visserligen ej alltid tillförlitliga, arbete ett sådant, der
bruden nyss fyllt sitt åttonde år. Trolofningstiden räcker vanligen tre
månader, under hvilken tid fästmannen ofta — alltid medförande
skänker — besöker de blifvande svärföräldrarnas hem, men utan att derunder
få se en skymt af sin tillkommandes anlete, så framt han ej, genom
öfvertalningsmedel af kraftigare slag, lyckas förmå någon hennes tjenare
eller väninna att skaffa honom tillfälle dertill. Bruket fordrar, att
bröllopsgästerna infinna sig redan dagen före den till denna högtid utsatta,
och de vigtigaste bland dem, "brudförarna" eller de så kallade arkerna,
till antalet åtta, draga redan flera dagar der förut, under sång och
fantastiskt utstyrda, från hus till hus i hela grannskapet. Till ersättning
få de på hvarje ställe en gåfva, så mycket säkrare, som husfolket i
motsatt fall kunde bereda sig på att blifva utan skonsmål utplundradt.
Äfven stölder, så illistiga som möjligt, föröfvas af dessa det unga
parets besynnerliga handtlangare.

Är det inom en höfdings familj, bröllopet firas, så utvecklas alltid
stor gästfrihet. Till följd häraf är också tilloppet ofantligt och trängseln
derefter, ej blott i sjelfva bröllopsgården, utan äfven på de ofta trånga
gatorna i den stad eller by, den tillhör. Innan kort har den
oöfverskådliga massan gäster slagit sig ned i gröngräset utefter de
improviserade borden och låter, bokstafligen, maten tysta munnen. Denna
tystnad varar ända till det ögonblick, då ljudet af de i sin barndom
varande musikaliska instrumenten låter sig förnimma, men vid denna
signal rusar hela sällskapet upp under stor förvirring och det skallande
ropet: "Bruden kommer!" Samtidigt springer en af de halfnakna slynglar,
hvilka här spela rollen af ceremonimästare, beväpnad med en stor påk
midt in i hopen, skrikande, att de skola packa sig sina färde; den,
som ej efterkommer anmaningen, blir obarmhertigt genompryglad. Blott
medlemmar af familjen och gäster af högre rang eller sådana, som
man särskildt vill hedra, hafva tillåtelse att qvarstanna. Omedelbart
derefter kommer bröllopståget, öppnadt af bruden, som, derest hon äger
någon broder, derunder stöder sig på dennes axel. I tåget går äfven
en mängd qvinnor med brinnande vaxljus. Det hör till goda tonen,
att man vid detta tillfälle hembär bruden sina lyckönskningar och lägger
välsignande händer på hennes hufvud. Genom dessa, stundom ändlösa,
enskilda ceremonier fördröjes den officiella akten långt mer än skäligt.
Det är derför med så mycket större glädje ungdommen, sedan bruden
intagit den henne tillkommande hedersplatsen, lagar sig till den nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free