Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
NIL- OCH M ED ELH AF S-LÄN DERNA.
En motsats, som väl må kallas gripande, mot den praktlystna
damen ur Kairos högsta societet erbjuder den stackars fellah-qvinnan.
Fattig, som landtmannen vid Nilen är, är det ofta ingenting annat, än
den blåa bomullsskjortan, grepkrukan och några glasbitar, föreställande
smycken, hans hustru kan kalla sitt eget. På den tid, då Ismail
paschas hejdukar foro fram som värst, var landtbefolkningen nästan
oaflåtligen föremål för de mest skamlösa utpressningar; bevisadt är,
att uppbördsmännen ryckte bronsringarna ur qvinnornas öron och
bortsläpade kopparkärlen från eldstäderna. Det gängse ordspråket, att
fellah-qvinnan bär sitt elände på båda axlarna och sitt barn utomdess
på den ena, hade således framför allt vid denna tid sitt fulla berättigande.
Som barn uppväxer hon nästan uteslutande tillsammans med boskapen,
tills hon, liksom genom ett trollslag, förvandlas till en intagande qvinna,
full .af naturligt behag och med en gestalt, som är ända till fulländning
harmonisk. Att detta dock ej på långt när kan vara fallet med alla,
behöfver ej tilläggas. Vincenti tecknar idealet för en fellah-flicka på
följande sätt: huden är ljust bronsfärgad, pannan smal och låg, men
uttrycksfull, näsan liknar den på en sfinx och är lindrigt intryckt, det
mörka, stora, välformade ögat ligger djupt inne i hufvudet och liksom
simmar i glans. Många af dessa qvinnor äro emellertid öfvermåttan
magra och hafva cirkelrundt ansigte med öron och mun af öfverdrifna
proportioner; öppna sig denna osköna muns läppar, så framskimra
dock de mest otadliga tänder, och ett småleende af samma läppar har
en rent förtrollande verkan.
Sedan vi sålunda uttömt förrådet af de qvinnotyper, på hvilka
Egypten har att bjuda, öfvergå vi till invånarna i de afrikanska
Medel-hafs-landen: Tripolitanien, med det der bortom belägna Sahara-området,
Tunis, Alger ^ch Marokko. Befolkningen i Tripolitanien, ett allt igenom
högst tröstlöst land, består af flera element, bland hvilka de berbiska
ur-invånarna, tebuerna, ett semitiskt-negritiskt biandfolk, samt de fria
arabernas stammar äro de förnämsta. Med afseende på lefnadssättet
sönderfaller denna befolkning i tvänne delar, af hvilka den ena äger
fasta bostäder och den andra nomadiserar. Rörande egenskaperna
hos förstnämnda afdelning, särskildt hvad beträffar invånarna i den stora
oasen Fesan, med dess palmbeskuggade hufvudstad Mursuk, skilja sig
åsigterna hos de resande — Barth, Rohlfs, Richardson, Nachtigal, Barry
med flera —■ betydligt från hvarandra. Hvad som är säkert är, att Fesans
qvinnor hemfalla under det slags skönhetsideal, vid hvilket "vigten är
det bestämmande". De hafva vanligen - redan i sin ungdom ytterst
yppiga’ former och då de för det mesta till växten äro små, blir deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
