- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
420

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420

NIL- OCH M ED ELH AF S-LÄN DERNA.

Ett grunddrag i arabens karaktär är hans ytterst utvecklade
familjesinne. Qvinnans lott är dock här — i motsats till förhållandet hos de
berbiska tuaregerna ■— ingalunda den afundsvärdaste. Månggiftet är
visserligen ytterligt sällsynt, till följd af de torftiga vilkor, under hvilka
de arabiska nomaderna gemenligen tillbringa sitt lif, liksom qvinnan
äfven i andra afseenden har kan vara jämnförelsevis mindre bunden;,

i öfrigt och på det hela är
hon dock ej stort annat, än
sin herres och mans slafvinna,
helst då han saknar
tillgångar att i sitt tält hålla
någon verklig sådan. Utom de
dagliga hushållssysslorna,
åligger henne allt sådant arbete,
som i någon mån gör skäl för
benämningen nyttigt; hon
väf-ver tältduken, den matta, på
hvilken hennes make hvilar ut
från sina ökenridter,
sadeltäcket, tyget till burnus och
burakan, och så vidare.
Hennes fagra anlete är den enda
borgen för mannens
fortfarande tillgifvenhet, öfver
hvilken hon förfogar, och bland
dessa nomadqvinnor finnes
dock ingen, som kan hoppas
att i längre tid än två
decennier få behålla nämnda
talisman.

Det är, såsom Maltzan
träffande anmärker, endast helt
kort tid, en arabisk flicka är
fulländadt skön, men under denna tid är hon också en brud för
gudasöner, ett stycke verklig ökenpoesi. Det vore paradoxt att antaga, det
en så eldig natur, som den unge araben, ej skulle hafva öga för
qvinlig fägring och tjusningsförmåga. Karnationens guldton, det
fosforescerande hårsvallet, med dess vackra skiftning i blåsvart, den trånadsfulla
blicken ur det djupt mörka ögat, med dess sammetslena förlåt af fransar,
och, ej minst, den ädelt formade, smidiga gestalten, äro allesammans

Arabiska från Tunis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free