- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
426

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

426

NIL- OCH M ED ELH AF S-LÄN DERNA.

érägeri tyckes emellertid vara det enda inom landet tålda, ty under
det araben ganska väl förstår sig på att ljuga och äfven i striden gerna
tager sin tillflykt till list, anser kabylen lögnen för en vanheder och låter
sitt anfall föregås af en krigsförklaring. Hos araberna kan ett mord
försonas med penningböter, i de kabyliska bergen måste mördaren
deremot plikta med lifvet; araben fördrager stryk, icke så kabylen. Den
sistnämnde sätter en ära i att lemna sitt skydd (annaya) äfven åt
obekanta; till och med den qvinna, till hvilken hennes makes mördare, då
han ser sig anfallen, vänder sig med ropet: "Jao åkallar din annaya",
kastar i ögonblicket sin slöja öfver denne och räddar honom sålunda.

Hvad för öfrigt nu kabyliskan beträffar, så är hennes figur afgjordt
mera proportionerlig än arabiskans. För henne karaktäristisk är den
platta, något uppåtböjda näsan och den runda, inåt sluttande hakan.
Lemmarna äro oftast ganska muskulösa; hand- och fotleder äro fina,
fingrar och tår väl formade, ej sällan till och med af stor skönhet.
Olyckligtvis åldras hon tidigt, och hennes i ungdommen så behagliga
växt förlorar sig i korpulens, på samma gång som ansigtsdragen blifva
platta och uttryckslösa. Påfallande hos qvinnorna, som hos männen,
är den mångfaldiga nyanseringen i hudens, ögonens och hårets färg;
af det sistnämnda förekomma alla skiftningar, från det ljusaste blonda
till det djupaste svarta. Ett nationallyte är den här rådande,
exempellösa osnyggheten. Husen hafva ingen annan öppning än dörren, och
något rökfång förekommer ingenstädes; i en sådan boning vistas, utom
husdjuren, vanligen nio till tio personer. Alla dessa sofva, höljda i
smutsiga trasor, på bara golfvet, ty äfven mattor höra ytterst sällan till
husgerådet. Om vården af barnens helsa bekymrar sig ingen; det är
derför man bland dessa träffar så många, som lida af ögonsjukdom,
hvilket onda här blir ärftligt och fortplantar sig från den ena
generationen till den andra. leke dess mindre kunna k åby 1-qvinnorna sägas
vara ömma mödrar, enär de öfver måttan länge gifva sina barn di
(ofta inpå dessas femte år), liksom de i öfrigt ej låta dem något fattas.

Kabyliskorna äro mycket svaga för grannlåter, med hvilka de
ordentligt belasta sig. För öfrigt äro de, liksom männen, flitiga och
outtröttliga i sitt arbete. Då skördetiden infaller, hafva alla händer
fuljt upp att sköta; qvinnorna sitta då i ring och bearbeta taktmessigt
axen; det verktyg, de använda, är en hammare eller klubba af trä,
till formen liknande en vinbutelj. Andra harpa den sålunda erhållna
säden, och på sjelfva logen figurerar såsom arbetsförman en kabyl,
utan ali annan beklädnad, än ett skört kring midjan och en ofantlig
halmhatt. En dylik landtlig tafla saknar ej sitt behag: rundt omkring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free