Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
NIL- OCH MED ELH AF S-LÄND ERNA.
än må tillhöra. Ett visst rykte i detta afseende åtnjuter Biskra, som
med sina palmlundar, i hvilka det ligger så godt som begrafvet, för
de föga bortskämda ökenboarna hägrar i skepnad af ett slags jordiskt
paradis; i öfverensstämmelse härmed är det ock, som dess egna invånare
med stolt sjelfkänsla kalla detta sitt hem ett "öknens Paris". Och ett
Paris är det på sitt sätt, ty mer än på något annat ställe inom Atlas^
området finner här epikureerna i burnus eller burakan allt, som kan fröjda
deras sinne. Biskra-boarnas lätta lynne röjer sig redan i den
feststämning, som, snart sagdt, oaflåtligt är den rådande inom denna
oas-arkipe-lagen Sibars hufvudstad. Araber och berber, stadsboar och nomader,
tuareger, kabyler och hela svärmar af de små biandstammar, som tumla
om mellan Medelhafvet och Sahara, hysa blott en enda åtrå: den, att
i Biskra finna en motvigt mot ökenlifvets nykterhet. Särskild
dragningskraft äga i detta afseende stadens vidt och bredt beryktade, dansande
flickor, de så kallade nailijah. De äro döttrar af stammen uled nail
och deras kall är ej något ärofullt, om det ock ligger i sakens natur,
att de lefnadsglada sällar, hvilka för sitt nöjes skull strömma till staden,
just ej plågas af några moraliska betänkligheter. Dessa nailijah gå
allesammans obeslöjade och äro öfverlastade med en mängd sällsamma
smycken. Deras hår nedböljar i långa, mörka vågor på den blottade,
i en matt bronston skimrande barmen, och deras drägt är förfärdigad
af brokigt, rikt utsiradt tyg.
Chavanne gifver oss en i lifliga färger hållen skildring af dessa
danser skors besök i ett arabiskt kafé. "De smidiga, lätta varelserna slå
sig, likt en svärm glada fjärilar, som tröttnat under flygten, sjelfsvåldigt
ned på den i rummet utbredda halmmattan och läppja på det kaffe,
som från alla sidor bjudes dem. Liksom fattade af en ingifvelse, fara
de dock plötsligt åter upp och börja springa och hoppa, slutligen äfven
dansa. Men hvilken dans! Den rörelse, i hvilken den består, börjar först
ofvanom fötterna och meddelar sig allt vidare uppåt, tills den når sin
höjdpunkt i kroppens öfre del; derefter börjar den åter aftaga och blir
allt svagare, tills slutligen dess enda spår utgöres af en knappt märkbar
spottning i hufvud och bröst. Den stund, paroxysmen pågår, kan denna
nästan kallas hemsk; flickorna vrida och vända sina späda kroppar,
med sådan våldsamhet och bacchantisk yra, att man frestas tro, det de
vilja tränga utom sig sjelfva, liksom funne de sitt kroppsliga hölje allt
för vekt och svagt, att längre kunna inrymma vulkanen af så många
glödande lidelser. Alla dessa flickor, af hvilka väl knappast någon
hunnit öfver fjorton års ålder, hafva af barnslig lydnad egnat sig åt sitt
sorgliga yrke; i den stam, de tillhöra, skicka alla männen sina döttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
