Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
DE RO MA N SKA Q VI NN O R NA.
endast rena sanningen. Då danserskan efter dansens slut liksom yrande
kastar sig i famnen på den ene efter den andre af de kringstående
männen, så må det förefalla dessa lyckliga såsom någonting helt
vanligt— främlingen berusas vid blotta anblicken deraf och utan att ens
den flygtigaste beröring kommit honom till del. Det är dock blott den
i mantilla klädda granadinskan, som helt och fullt motsvarar den bild,
af hvilken vår fantasi så uteslutande upptages och som dock af
verkligheten öfverträffas. Iför sig andalusiskan den moderna drägten,
åstadkommer hon af sitt glänsande hår någon ny babylonisk tornbyggnad
och stjelper utomdess på sitt sköna hufvud en orimligt smaklös hatt,
så är det, som varit en syn för gudar, på en gång förnedradt till en
karikatyr och hvarje skymt af behag spårlöst försvunnen. Under så
fatta omständigheter kan det ej väcka någon förvåning, att man lättare
finner sitt spanska ideal bland qvinnorna af folket, än bland de
grändernas stolta gemåler, hvilka i en fantastisk, men pompös och smaklös
utstyrsel halfligga i karosser, som tyckas hafva öfverlefvat syndafloden,
allt under det de lamt underhålla sig med någon Andalusiens
frackbeklädde son.
På ett annat plan, än Granadas, befinner sig Sevillas qvinna. Om
någonsin en stads natur och skaplynne i arkitektoniskt afseende varit
i stånd att förläna invånarna en karaktäristisk pregel, så är detta fallet
med de båda nu nämnda städerna såsom bäst visar sig vid en
jämn-förelse dem emellan. De ålderdomliga lemningarna af Alhambra och
de sagolika omständigheter, som med det ännu alltjämnt äro
förknippade, utgöra en bakgrund, förunderligt stämmande mecl det stolta,,,
något öfverspända kynnet hos Granadas qvinnor. I Sevilla, "vinets
och sångernas stad", är massornas lif, obekymrade som de äro om det
prosaiska behofvet, hvilket blott allt för ofta klappar på den
fattiges-dörr, ett enda och aldrig försvagadt jubel. Då sevillanskan kastar
spetsmantiljen kring sina axlar, är redan denna rörelse för sig en dikt;
och den är ej den enda, hon bär med sig i vecken af nämnda plaggs
ty, såsom den fantasirike sydspanjoren säger: "Tiene la sevillana em
su mantilla wi lestrero que dice: viva Sevilla l" Den mantilla, i hvilken
detta-oskrifna "Lefve Sevilla!" står att läsa, har på stället sitt särskilda
namn och kallas "la mantilla de tirci\ emedan dess kanter ej äro
släta, utan uddiga. Hvar helst en sevillana, med den mest
oefterhärmliga ledighet bärande denna mantilla kring sina runda axlar, ses
trampa sin stads gator, har man förkroppsligad framför sig den täcka
folkvisa, i hvilken "majcüri’ skildrar sig sjelf såsom oemotståndlig, och
man förstår hennes ord i visan: "Ilar jag genom gatorna med min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
