Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GERMANSKA Q VINNORNA.
441
egentliga trollmakt företrädesvis utströr sina lockande snaror, ty i Spanien
som Italien är nattlifvet det öfvervägande.
Men det är ej endast bland blommor, det är äfven på
tummelplatsen för de råa tjurfäktningarna, madrilenan utgör det bländande
staffaget. Den ofrånvända blicken, liksom ansigtsmuskiernas ofrivilliga
spel, förråder tydligt den ljufva rysning, med hvilken dessa arenans hulda
åskådarinnor följa kampen mellan männen och de vilda djuren. Med
ens kan en eller annan af dem krampaktigt skrynkla mantillan mellan
sina fingrar eller insticka en flik af slöjan mellan sina brinnande, röda
läppar — hvad är då på färde? — En ståtlig torero, välväxt som Mars,
skön som Apollo och vig sofn Akilleus, har sprängt fram mot den nyss
insläppte tjuren; hans "inkarnation" är en eldig andalusier, det ser man
på dess afmätta galopp, dess stora, eldsprutande ögon samt den
präktiga manen och svansen. Den trotsige, styfnackade motståndaren har
emellertid ingen försyn för springarens ädla börd, utan inborrar med
ett enda språng sina horn någonstädes mellan hans refben. Hästen
stegrar sig, tills han står rak som ett ljus; ryttaren vacklar redan;
genom den åskådande massan går en ängslig rörelse, som slutligen växer
till ett brus, lik hafvets. Men scenen varar blott en eller annan minut;
det sårade djuret börjar spruta en hvit fradga; dess bakben vika sig
och slutligen kastar det sig stönande på sida till marken, under sig
begifvande sin ryttare . . . Detta är det ögonblick, då månget gällt eller
halfqväfdt anskri från vackra läppar genomskär den packade
skådebanans rymd. Men sjelfva ångesten för den uppburne torerons öde är
en njutning för den grymma sportens gynnarinna, och mellan hvart och
ett af det klappande hjertats slag förgäter hon ej att kalkylera,
huruvida man skall lyckas rädda hjelten undan den vilda besten eller ej
och om han skall komma från stället död eller lefvande. Nästa sekund
skall gifva svaret; men dit är en evighet af spännande väntan! Nu
fladdra espaderos’ röda dukar, djuret rusar ursinnigt mot dessa nya
fiender, och medan hästen under konvulsiviska ryckningar utandas sitt
lif, arbetar sig picadoren fram undan den tunga massan och helsas af
publiken med stormande jubel.
En annan bild! Vi befinna oss i Barcelona och vandra vid bästa
lynne fram och åter på Rambla, den mest lysande af alla Spaniens
promenadplatser. Här är en byggnadsprakt, sådan man ej en gång känner
i Madrid, ett menniskohvimmel, sådant, som eljest träffas blott i Europas
största städer, ett sorl, som bröte sig hafvets vågor mot denna bulevard,
der marmorbilder skimra i buskväxternas skugga och en fabelaktig lyx
framblickar ur alla palatsens fönster. Och åter komma de i mängd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
