Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
DB ROMANSKA QVINNORNA. r 446
blott deras företräden. Vidare säger han: "Älska qvinnorna oss, så
tiilgifva de oss allt, till och med våra förbrytelser; älska de oss icke,
så förlåta de oss intet, ej en gång våra dygder. Inför den man, som
hon af ali sin själ hatar, förstår dock qvinnan ännu alltjämnt framtrolla
det leende, dansöserna visa publiken."
Mindre spaka, än den briljante, älskvärde Balzacs, äro andra
fransmäns aforismer i samma väg. Den djupaste förolämpningen har
uppenbarligen Montesquieu tillfogat sina landsmaninnor genom sin anmärkning,
att i Frankrike männen nästan aldrig tala om sina hustrur, af fruktan
att göra det inför män, hvilka känna dem bättre än de sjelfva. Att för
öfrigt äfven den störste ande i fråga om qvinnan kan — något, som är
högst betecknande — göra sig skyldig till de gröfsta misstag, har ingen
på ett så lysande sätt bevisat, som J. J. Rousseau. — Äfven Voltaire
medgifver qvinnans välde. Han säger (i ,,L,Ingé/iu,)i "Det är ett
faktum, att Gud skapat qvinnorna blott för att tämja männen." Misstänkt
låter det emellertid, då han i "Dictionnaire philosophique" framställer
följande grundsatser: "Det gifves så många slag af kärlek, att man ej
vet, hvart man skall vända sig för att definiera den. Kärlek kallar man
utan betänkande en några dagars nyck, en förbindelse utan
tillgifvenhet, en känsla utan aktning, en uppvaktares faddhet, en kylig vana,
fostret af en romantisk fantasi, ett tycke, genast aflöst af motvilja —
man inrymmer tusen chimèrer under detta namn." — Moliére
medgifver, att, hvad helst man deremot må invända, qvinnornas stora
ärelystnad går ut på att väcka männens kärlek. "Alla deras bemödanden
syfta blott till detta mål, och man finner ingen qvinna sa stolt, att hon
ej i sitt hjerta skänker sitt gillande åt de eröfringar, hennes ögon gjort."
— Och Diderot är af den åsigt, att det mellan qvinnorna gifves ett
hemligt föreningsband, likt det mellan prester, tillhörande en och samma
religion. "De hata hvarandra, men de taga hvarandras försvar." Den
qvinliga troheten sätter han ej särdeles högt, ty han säger: "Det finnes
ingen qvinna så trogen, att hon ej, i tankarna åtminstone, någon gång
upphört att vara det." — Hvad La Rochefoucauld i samma ämne har
att andraga, har ingen synnerligt smickrande klang. Hans yttrande,
att de flesta dygdiga qvinnor äro förborgade skatter, hvilka befinna sig
i säkerhet blott för det att ingen söker dem, är ännu på långt när ej så
groft, som följande: "De flesta qvinnor begråta förlusten af sina älskare,
ej så mycket för det de verkligen älskat dem, som ej fastmer för att
synas så mycket mera värdiga att älskas af andra." En annan af hans
satser lyder sålunda: "Att bedragas af en qvinna är något, som ofta gör
mannen mindre olycklig, än det, att af henne tagas ur sin villa."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
