Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
DE RO MA N SKA Q VI NN O R NA.
gerningar. Det skulle vara der, en qvinna småningom kunde utvecklas
till ett vidunder, likt det, som bar namnet Lucrezia Borgia! Karnevalen
i Venedig, så ofta anförd såsom typ för ett folknöje af äkta skrot och
korn, var i sjelfva verket blott ett medel för intrigen. Furstar nedstego
från sina marmorsalar, för att blanda sig i folkhvimlet, och säkert var
det mera politik, än längtan efter nöjen, som dref dem härtill. Under
det den ena sköna fågeln bortjollrade sin tid i galanta damers
bu-doarer, träffades den andra af den legda dolken i ett senatoriskt
praktgemak. Man har svårt att föreställa sig en venetiansk statsintrig för
ett eller annat århundrade sedan, utan en apparat af förklädda bravi,
maskerade spioner, bödlar i qvinlig domino och förräderskor i frasande
pagedrägter. Det förderfbringande i qvinligt sidoinflytande på
offentliga angelägenheter har i Venedig allt igenom på det otvätydigaste och
mest tragiska sätt gifvit sig till känna. Man erinre sig blott de med
fanatiskt raseri utkämpade familjefejderna under dogen Pietro Tradonico,
som fann sitt blodiga slut under väg till kyrkan San Zaccaria.
Sedermera kom Pietro III Candiano och med honom det beryktade
brud-rofvet. Under Memno upplätos nya fält för kabalen, och efter det
Rimi-ero Zeno tillträdt dogevärdigheten, inbröto liderliga sångare och deras
högt uppsatta beskyddarinnor med sin fräcka kärlekskult i familjelifvets
drömlika stillhet. Familjerna Foscari och Loredano lågo i strid med
hvarandra; patricier och senatorer spunno intrigens trådar, men den
hufvudsakliga andelen i dem hade åter igen qvinnan. De förnäma
ynglingarna lockades af förklädda pager ur palatsen till lustfärder
med pagernas herrskarinnor, från hvilka de aldrig återvände. Men än
värre tider kommo. De blänkande dukater, dem Giovanni Dandolo
först låtit slå, voro i händerna på genueser, greker och turkar, och
patricierna fingo suga ramarna. Inga diamantdiadem mer i böljande
lockar, inga gyllene smycken kring marmorhvita handleder — armodet
grinade genom de ornamentprydda bågfönstren och kärleken blef fal.
Antonio Grimani sålde sina äreställen blott åt vederhäftiga personer;
der en ärelysten qvinna önskade sin makes befordan till något sådant,
hade hon blott att vända sig till den rike grannconten. Messalinas
härmerskor hade slappats i sin energi; stiletten rostade i sin silfverslicla
och patriciskorna förbyttes i lättvunna "gondolnymfer".
Det skulle emellertid vara en orättvisa, att på grund af nu skisserade
förhållanden i sjuttonde och adertonde århundradenas Venedig afkunna
en gemensam dom öfver alla Italiens qvinnor. Bland dem funnos
många, som ej ägde några anlag för politiken, och då de i sådant fall
— såsom alltid i det sköna Italien — socialt hade litet eller intet anseende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
