Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDÖSTRA E UROPA.
471*
Härmed börjar det andra skedet af levantinskans lif. Satt hon
förut i schahnischin för att gripa lyckan i flygten, så sitter hon der nu
för att locka beundrare. Hon vill ses och hon blifver sedd, ty hon har
en hel klientel af umgängesvänner, hvilka göra henne sin kur på ett
sätt, lika så andefattigt, som — hon sjelf är andefattig! Med åren
aftager naturligtvis antalet af hennes tillbedjare, under det färdigheten i
hennes tunga samtidigt tilltager. Hon sysselsätter sig nu med sin nästas
angelägenheter, och ämnen för samtalet kunna ej tryta, då både de
midt emot, de bredvid och de längre bort liggande husen äro byggda på
samma sätt som hennes, det vill säga, hafva hvart och ett sitt
schahnischin, der man lika väl kan se in, som ut. Och sålunda nedslagtas
dag efter dag de olyckliga unga offren i de i grannskapet varande
burarna; naturligtvis med stigande grymhet, ty hvarje dag, som förgår,
inmänger ett nytt grått hår eller flera i det en gång så präktiga svallet
af mörderskans blåsvarta lockar. Ehuru levantinskan ända från sin
barndom allt intill sin mognaste ålder aldrig haft hvad man kallar
"hjerta", upphör hon dock aldrig att bete sig, som hade hon ett sådant
att bjuda på, skulle ock de "vänner", hon för det förvärfvar, slutligen
inskränka sin hyllning till att helt artigt och sirligt presentera henne —
o 0 o o
nagra friska oliver. A andra sidan är ej heller någon man sa gammal,
att han ej — helst om han är mycket rik — för hvarje giftvuxen flicka
synes i besittning af en rent obeskriflig dragningskraft. Resultatet af
alltsammans är, att för den unga mön en hvar är välkommen, som leder
henne till altaret — för den gifta damen åter hvarje i skandalkrönikan
bevandrad uppvaktare i glacéhandskar och lackerade stöflar — "C’est
la vie cPime levantine".
* , *
En levantinskans själsfrände finna vi obestridligen i den moderna
ru-manskan. Äfven för henne är skenet allt, äfven hennes den sträfvan att
efterapa det stora kulturmönstret vid Seinens aflägsna strand, hos hvilket
hon visserligen kan varsna det yttre skimret, men till hvars inre halt
och ideella lif jämte allt, hvad dermed står i sammanhang, hon ej
för-^ mår tränga. Det sätt, på hvilket rumanskan söker kopiera sin franska
syster, är sådant, att det formligen retar till motsägelse. En parisiska
är dock, när allt kommer omkring, för god att tjenstgöra såsom modell
för den flacka ytligheten hos de sköna vid den gyttjiga Dumbovitza.
Det är ock vår tro, att den förra är vida bättre betjent med att man,
utom de glänsande sidorna i hennes fysiska och andliga företeelse,
belyser äfven de henne vidlådande bristerna, än dermed att man — så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
