Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YÅET ARBETES SYETE.
9
förmå upphäfva den ursprungliga rätt, som
beherrskar allt, den oinskränkta rätt till fullkomnande, som
hvarje varelse erhållit endast derigenom att den blifvit
skapad. Före franska revolutionen ifrade några få, från
den öfriga verlden afsöndrade tänkare, för negrernas
frihet. Idén till deras frigörande från slafveriet går
knappast längre tillbaka än ett halft århundrade. Skulle
man dock kunna säga att deras anspråk på att vara fria
menniskor alls icke funnos till för sextio eller åttatio år
sedan, och att dessa anspråk blefvo berättigade först
då, när Penn och Konventet började att tala till deras
förmån? Det sammanstämmande utslag hela menskligheten
tyckes hafva fällt i frågan om qvinnans underkastelse
bevisar endast en sak: den långa varaktigheten af denna
underkastelse, och följaktligen den trängande
nödvändigheten att allvarligt tänka på frigörelsen från ett sådant
förtryck.
Huru berättigadt i och för sig detta skäl ock må
vara, vilja vi dock lemna det å* sido och instämma
med de traditionela teoretici: Ja, hvarje reform har
hemtat sin kraft och giltighet från dess samband med
det förflutna. Att förneka det förflutna, det är att
förneka sig sjelf. Dies posterior, prioris est discipulus:
idag är gårdagens lärjunge.
Se der denna teoris trenne principer. Hvilken
slutsats kan nu häraf dragas i fråga om qvinnan? Att man måste
hasta med att verka för hennes utveckling, ty qvinnans
historia erbjuder oss endast en aldrig afbruten kedja af
efter hvarandra följande frigörelser från mannens absoluta
välde, och hennes nuvarande lott, hvilken kan anses såsom
underkastelse jemförd med hvad den i en framtid bör
kunna blifva, är frihet i jemförelse med det förflutna.
Vi se alltså traditionens män vordne, sig ovetande,
framåtskridandets kämpar, just emedan traditionen innebär
framåtskridandet.
o
Återstår nu naturen, det vill säga grundolikheten (jag
menar med olikheten sammanfattningen af de för man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
