- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
25

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARFSRÄTTEN.

25

Vi lära oss häraf, i följd af motsatsernas verkan,
bättre uppfatta den anda af ömhet som bör göra sig
gällande vid det moderna familjelifvets utveckling. Det är
ett slags historiskt drama, der familjen utgör ämnet och
der dottren, systern och brödren äro hufvudpersonerna;
det är en historia om det sedliga framåtskridandet.

Att en dotter ärfver sin faders egendom, att på grund
af sjelfva hennes svaghet och hennes utestängande från
den offentliga verksamheten, fadren bör tillerkänna henne
åtminstone en lika andel som sonen af sin egendom, är
numera en lag så djupt inskrifven i allas våra
hjertan, att det synes oss som borde den långt för detta
hafva varit inskrifven i hvarje lagbok; likväl motsatte
sig nästan alla den gamla tidens lagstiftare detta
medgifvande. .

I Athen fingo aldrig döttrar ärfva sin fader, så framt
han icke var i saknad af manliga arfvingar; och till och
med i detta fall tycktes det arf, de erhöllo, snarare vara
att anse såsom en i deras händer anförtrodd
penningesumma eller egodel än en verklig, dem tillhörande
egendom; ty så snart en dotter ingick gifte och erhöll en son,
blef den sistnämnde, genom en besynnerlig
rättsförvrid-ning, den hädangångne morfadrens adoptiva barn, och i
denna egenskap gjorde han sin moder arflös. I Kom,
der fadren l) var allt, der barnen gent emot honom icke
egde några lagliga rättigheter och utan afseende till
värdighet, kön eller ålder i ordets strängaste bemärkelse
kunde kallas lemmar, dem fadren kunde vårda sig om
eller förneka allt efter behag; f i Rom, der fadren egde
rätt att döda eller sälja sin son 2) lika väl som sin dotter,

’) »Paterfamilias appellatur qui in domo dominium habet.» {Ulpianus.)
*) Dionysios från Halikarnassos. — Laboulaye, Histoire de la succession
des femmes, ch. 2. — Man skall ofta finna herr de Laboulayes namn citeradt
af oss; och likväl icke så ofta som sig borde. Det är hans förträffliga
arbete som har försett oss eller som anvisat oss texter, rörande döttrars
arfsrätt, och hans idéer, alltid sunda, rättvisa och kraftiga, hafva tjenat oss
till rättesnöre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free