Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARFSRÄTTEN. 33
dorn, den äldsta sonen 1). Barbarerna sade: Inga döttrar
vid sidan af sönerna; feodalväsendet säger: Inga barn vid
sidan af den äldsta sonen. För att rikta honom, det vill
säga, för att öka familjens makt, den familj han ensam
representerar, uppfinner man tusendetals medel för att
göra döttrarna arflösa; ett enda felsteg från dottrens sida
är nog för att rättfärdiga hennes utplundrande. »En
adelsmans dotter som framfödt barn utom äktenskap må
beröfvas all andel i fädernearfvet» *2). Det är Ludvig den
helige som så talar. »Om en dotter under sina föräldrars
lifstid, men dem ovetande, blifver hafvande, är hon för
allan tid sin arfsrättighet förlustig.» Så tala Jerusalems
öfverdomare3). »Har en arftagare en syster och denna
icke bringat någon skam öfver hans ätt *), är han skyldig
att bortgifta henne enligt med hennes rang, dock enligt
hans välbehag.» Så fordrade gammal häfd. Men hvad
menades väl med att bringa skam öfver sin ätt? Icke
allenast att lefva lösligen, på ett vanhederligt sätt, utan
att gifta sig mot testators vilja, eller till och med 5) att
slösa med penningar. Således, om också äldsta sonen
vanärade sig genom våldtägt och äktenskapsbrott, om
också den som bar familjenamnet och var ansvarig för
dess värdighets upprätthållande nedsölade sig uti de
skamligaste laster, var han likväl äldsta sonen och ithy den
rättmätige arftagaren. Men om den stackars dottren,
hvilken knappast räknades till familjen, dottren, som en
dag skulle utbyta fadrens namn mot ett annat, gjorde
sig brottslig till ett fel som närmar sig en dygd, nemligen
ett frikostigt slöseri, genast hade hon förlorat sina
rättigheter, genast beröfvades hon sina egodelar och tvangs att
’) Den hinduiska lagen talar om äldsta sonen, men i följande ordalag:
Den äldsta sonen må taga hela fadern-’arfvet i besittning, så framt han är
obestridligen ädel och framstående. Mann, bok. IX.
’*) Ludvig den heliges lagbok.
3j Jerusalems domstol. — Cour des nobles.
4) Normandernes stadgar.
5j Ibid.
Legouvé, Qvinnans historia. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
