- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
54

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

DOTTREN.

icke kunde läsa. Vår tids qvinnor bära ännu spåret af
de föregående tidsåldrarnas andliga slafveri; men, låt blott
en gång friheten och dess mäktiga ande hafva genomträngt
och pånyttfödt detta slägte, låt blott undantagen för i
dag hafva blifvit en regel för morgondagen, och
vetenskapen skall komma en del till godo, undervisningen alla;
då skola unga flickor och mognade qvinnor, utan att de
sjelfva ens märka det, bortlägga detta yttre sken af
pedanteri, hvilket egentligen icke är annat än den frigjorda
slafvens tecken på att han blifvit sin egen herre, och
qvinnan skall fritt röra sig inom denna nya bana liksom
inom sitt eget naturliga område, hon skall för sin fina
känsla erhålla stöd af vetandet på samma gång denna
känsla ger ny lyftning åt vetenskapen. Det finnes ett
ämne för studier som vi endast påpekat, men som skulle
lämpa sig förträffligt för’ den qvinliga fattningsgåfva^
nämligen astronomien. Det oändligas vetenskap tillhör
obestridligen dessa det fördoldas prestinnor, såsom
ger-manerne kallade qvinnorna. Jag glömmer aldrig ett
uppträde hvartill jag varit ögonvittne. Jag var närvarande
under en lektion i astronomi, gifven åt en ung flicka och
hennes broder. Den stora himlaboken öppnades för första
gången för deras ögon; de sutto båda framför läraren.
Solar otaligare än sandkornen i hafvet, verldar
återbörjande bortom verldar, Gud oändlig i sin allmakt liksom
obegränsad i sin storhet, det oändliga, med ett ord, sådan
var den tafla man upprullade för deras ögon. Orörlig,
med blicken stirrande och ögonbrynen sammandragna,
lyssnade och såg gossen med brinnande åtrå... han ville
förstå. Den unga flickan åter, hon endast kände: blek,
med vidgade näsborrar och tårfyllda ögon, reste hon sig
omedvetet från stolen och närmade sig läraren, liksom
lockad af sjelfva den förskräckelse hon erfor; hans ord
tycktes för henne frammana en syn full af fasa och
förtrollande behag. Gossen sökte Gud; hon såg den Oändlige!
Sålunda så att säga förkroppsligade sig inför mina ögon
denna qvinnans egendomliga fattningsgåfva, som i allt in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free