Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TTPPFOSTKAN. 57
för är en annan behagsjuk, nyckfull, fåfäng? Derför att
hon är okunnig. Hvarför bortslösar hon på en nipp eller
annan grannlåt hvad mannen förtjenat under en månads
arbete, hvarför ruinerar hon honom genom skulder som
hon döljer för honom, hvarför släpar hon honom sjuklig
eller uttröttad af arbete skoningslöst med sig ut på fester
som endast plåga honom? Derför att hon är okunnig,
derför att man icke bibringat henne i ungdomen några
allvarliga tankar som kunnat gifva näring åt hennes själ,
derför att vetandets verld varit för henne tillsluten ... För
henne återstår ju i sådant fall endast fåfänga och
tanklöshet! Mången gift man, som hånar vetenskapernas
bibringande åt qvinnan, skulle måhända genom vetenskapen
blifvit räddad från vanheder.
Alltså, herr grefve, må ni ej frukta kunskaper för
hustrur och mödrar; genom kunskaper blifva de först
värdiga sin bestämmelse! Men skulle också aldrig kunskap
blifva dem gagnelig i och för detta ändamål, så påstår
jag likafullt att vi äro skyldiga att bevilja dem inträdet
i vetandets verld.
Det finnes en sak som alltid plågat.och sårat mig:
alla de dygder man hos den unga flickan söker uppodla,
alla tillfällen till undervisning man ger henne hafva alltid
till föremål äktenskapet, det vill säga en man. I den
unga flickan ses och uppfostras endast den blifvande
makan. Hvad kan den eller den talangen blifva henne
till för nytta då hon blir gift, hör man oupphörligt sägas.
Hennes personliga utveckling är ett medel, aldrig ett mål.
Eger då qvinnan ingen sjelfständighet i sin tillvaro? Är
hon icke Guds barn annat än i egenskap af mannens
löljeslagarinna? Har hon icke en själ såsom vi, odödlig
såsom vår, skapad för oändligheten genom sin förmåga
af obegränsad fulländning? Måste icke qvinnan sjelf bära
ansvaret för sina fel? Och förtjensten för de dygder hon
utöfvat, tillkommer den icke henne? Högt öfver
benämningarna maka och moder, förgängliga, tillfälliga namnt
som döden kan bryta, som frånvaron kan upphäfva, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
