- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
62

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vördnadsfullt beskydd, liksom om denna kyskhetens skatt
gjorde den som egde den till ett utvaldt väsende; och man
försvarade i denna ålder och i denna dygd den enda
jordiska bilden af en renhet som påminner om himlen.
Moses herrliga lag är känd af alla: »Flickan har ropat
och har icke blifvit hörd» [1]. Hos germanerne var plikten
två femtedelar högre för en förolämpning mot en oskyldjg
flicka (vergheld) än för ett brott emot en krigare. Hvarje
man, till och med den frie mannen, måste plikta 600
denarer om han olofligen vidrörde en fri qvinnas hand,
vidrörde han hennes arm 1,200, den som rörde vid hennes
barm 1,800. Att våga upplösa hennes hår (eam discapillare)
medförde en ansenlig plikt.

Våldtägt och en flickas olagliga bortförande ur hennes
familj ådrog den brottslige förfärligt straff. Om någon
bland westgöterne röfvade och våldförde en qvinna, blef
han lagligen förklarad hennes slaf och all hans egendom
tillföll henne.

I en af de stadgar konung Childebert utfärdat
uttrycker han sig sålunda: »Må ingen af våra stormäktige
herrar, efter det han begått qvinnorof och våldtägt, tänka
på att kunna beveka oss, utan må han blifva förföljd
såsom en Guds hädare och fiende, i hvilken stad han än
må befinna sig; må domaren på stället samla väpnade
män och döda honom; om han tager sin tillflykt in i ett
Herrans tempel, må biskopen utlemna honom och den
brottslige sin död undfå!»

Förförelse, och hvad mera är, blotta försöket att
förföra ansågs såsom ett svårt brott, och den man, som
öfverbevisades om att hafva sökt förföra en gift qvinna
eller flicka, öfverlemnades åt mannen eller fadren att
bestraffas huru de för godt funno.

Den Kanoniska lagen [2] betecknade förförelsen, till
och med utan våld (volente virgine), med namnet stuprum,


[1] Moses antog att våld egt rum från mannens sida, om icke flickan
blifvit hörd.
[2] Liber quintus Summæ hostiensis, p. 364. — De stupratoribus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free