- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
111

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRLOFNINGEN. GIFTERMÅLET. 111

ehuru öfverdrifna dylika bestämmelser kunna förefalla oss,
det likväl ligger i denna löftets helgd en utomordentlig
storhet som mot vår vilja rör oss. Hvad är väl mera
egnadt att i sinnet uppehålla sjelfaktning och trohet mot
ingångna löften! Hvilken vältaligare lärdom kan väl gifvas
oss i fråga om foglighet och billighet hos qvinnan!
Hvilket mera välgörande beskydd kan finnas än detta utbyte af
löften som gifvas allvarligen och upprätthållas af lagen!
Qvinnan är då en varelse som man håller i helgd och ära,
giftermålet en stiftelse af Gud.

Vår tids lagstiftning har krossat alla dessa traditioner.
Hvem ifrågasätter numera mannens heder eller qvinnans
värdighet? Förrådda eder, brutna och under fötterna
trampade löften, allt öfverskyles af straff lösheten. Ett
muntligt äktenskapslöfte, en skriftlig med egen hand
undertecknad försäkran är endast en pappersbit, åt hvars
värdelöshet man skrattar i det man tecknar under, eller
ett lockbete hvarmed man ockrar. Hvad säger jag? En
man kan intränga i en familj, anhålla om den unga
dott-rens hand, förlofvas med henne, visa sig inför allas ögon
såsom hennes erkända fästman, göra sig till godo, på
grund af den frihet som den förtroliga sammanvaron
tillstädjer, de rena, okonstlade ömhetsbevis som äro liksom
ett första, personliga öfverlemnande; och sedan, när dagen
är kommen, då altaret redan är prydt, kan han, utan
annat skäl än en nyck, skymfa henne på det djupaste
genom en vägran, omintetgöra den ingångna förbindelsen
och förorätta henne inför verldens ögon. Han kan det,
utan att någon skam vidlåder honom eller att denna hans
grymhet drabbas af ringaste straff, utan att det må varda
en sådan man förnekadt att åtta dagar senare föra en
annan brud till samma altare. Utan tvifvel må det stå hvar
och en fritt att ända in i sista stunden vägra eller gifva sitt
samtycke; utan tvifvel vore det stridande mot ett klokt
förutseende, att låta ett äktenskapslöfte vara lika gällande
som sjelfva giftermålet; att med tvång förena en man med
en ung flicka, skulle ganska ofta icke vara annat än att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free