- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
115

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EÖELOFNINGEN. GIFTERMÅLET. 115

de otaliga förtjusande beskrifhingarna om den romerska
flickan, hvars hår l) man upplade med ett kastspjut, såsom
minne af sabinskornas bortröfvande, och som man bar
från hennes moders armar till hennes makes boning utan
att hennes fötter berörde dess tröskel. Indiens lagstiftare
kallar på sitt granna språk en ung mans förening med
den unga flicka han älskar och som älskar honom de
himmelska musikanternas giftermål2). Uti det sträfva,
råa Lacedemonien, der allt skulle eröfras, bortröfvade
ynglingen sin trolofvade, och, såsom Amyot säger på sitt
kraftiga språk: »icke någon liten jänta knappast
gift-vuxen, utan en stor och kraftfull flicka, redan fullmogen
för att kunna föda barn. Knappast hade hon hunnit
komma in i mannens boning förr än der inträdde den
gemensamma väninnan som hade åvägabragt giftermålet;
hon närmade sig den unga bruden, som ännu var mö, och
rakade af henne håret ända till roten, hvarpå hon iklädde
henne manskläder och mansskodon och lät henne derefter
lägga sig på en halmbädd. Sedan lemnade hon henne
ensam och utan ljus 3).»

Hvilken hårdhet, men hvilken kraft! Hvilken
genomgripande bild af det lif hvaruti qvinnan inträdde! Hvilken
sinnebild af hennes förbund med mannen ligger icke i
den mansdrägt hon ikläddes! Man igenfinner häruti i
hela dess kraft och fullhet, germanernas beundransvärda
idem passuram et ausuram, om hvilket Tacitus talar.
»Sedan nu makan var blifven lemnad ensam, inträdde den
nygifte mannen hemligen och obemärkt i huset; han var
dervid hvarken finare klädd än vanligt icke heller rusig,
utan han hade spisat ett godt mål i all sköns måtta och
nykterhet, såsom han eljest hade för vana, och sedan han
upplöst sin makas gördel lade han sig vid hennes sida;
han dröjde en timma hos henne, hvarefter han återvände
att sofva hos sina kamrater. Under flera veckors, ja,

’) Plutarkos.

2) Mann, bok. III.

3) Plutarkos, Lykurgos’ lefnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free