- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
129

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄLSKARINNAN. 129

Laura och Beatrice voro okonstlade borgarflickor, hvilka
Dante och Petrarca dock ställde högt till och medöfver
drottningar; Boccacio älskar en konungadotter, och framställer
henne i sina sånger under dragen af ett slags sköka l).
Alltid förolämpning och förakt blandade med sinnlig
hyllningsgärd! Crudelis et immemor voluptas, den vällustige
är otacksam och grym.

I de tider som följa härpå förlorar Italien för hvarje
dag allt mer och mer af sin nationalkänsla. Hvilka äro
också dess skalder? Den hänförande men alltför
sjelfs-våldige Ariosto; Tasso, halft kristen, halft hedning. Är
icke Armida hjeltinnan i det befriade Jerusalem; Armida
som af Venus Pandämos lånar ända till hennes väfda
gördel:

Di teneri degni, e di cari vezzi,
och gör af Kinaldo hvad Omfale gör af Herkules? Huru
långt drages man icke från Dantes himmelska ledsagerska!
Till och med skildringen af Olindos och Sofronias kyska
kärlek har ändå jag vet icke rätt hvad för en karakter
af på en gång galanteri och råhet. Fastbunden vid samma
bål som hon, gläder sig Olindo åt

Del rogo esser consorte^ se del letto non fui,
att få dela bålet med henne, då han icke fått dela
hennes bädd.

När flammorna börja insvepa honom, är han sorgsen
öfver att icke hans själ får utandas sin sista suck vid
dens läppar han älskar:

L9anima mia nella bocca tua io spiri.

Michel-Angelo ensam var den som, midt under denna
sinnliga riktning uti Italien, uppehöll den stora poetiska
traditionen från Dantes tid. Hans sonnetter och hans
kyska lefverne äro egnade en annan Beatrice. Men en
för sent född son af ett förgånget tidehvarf, lefver han
och dör ensam, likt en af dessa gigantiska qvarlefvor från

l) Boccacio älskade prinsessan Maria, konung Roberts dotter. Det är
åt henne han gifvit namnet Fiammetta i sin Decameron. Hans sista
arbete var en bitter satir emot qvinnan.

Legouvé, Qvinnans historia. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free