Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLSKARINNAN. 131
Att strida mot Rabelais’ sinnliga uppfattning, att bekriga
Villon, Marot och Gauthier, att, för att nyttja hennes
eget uttryck, förädla sitt århundrade, d. v. s. tidens råa
och vilda seder, att omskapa samhället genom kärleken,
i det man genom kyskhet omskapade kärleken, att åter
ställa qvinnan i spetsen för civilisationen, genom att i
känslans namn företaga ett korståg mot lasten: sådant
var det verk denna tjuguåriga qvinna drömde om att
kunna utföra! Denna ädla qvinna var markisinnan de
Eambouillet. Försynen gynnade hennes företag med att
sända henne såsom stöd för Frankrikes mäktigaste snille,
Corneille! Chiméne, fullföljande en faders hämnd mot
älskaren, Emilie, som ger sin önihet såsom lön för kärleken
till fosterlandet, Pauline då hon af Severus begär Polyeuctus’
räddning, framstå de icke för oss såsom sublima systrar
till Beatrice, såsom gudomliga mönster för den kärlek som
lifvar till ädla och stora handlingar, för den kärlek som
går hand i hand med upphöjda dygder? Ordet ära
tillkommer första gången qvinnan såväl som mannen; det
betyder renhet i hjerta och seder för den ena liksom det
betyder heder för den andra: Pauline, Chiméne tala båda
om sin ära, och fru de Sevigné, denna förtjusande ärbara
qvinna, som visste att med dygdens allvarliga behag förena
allt det intagande uti ett qvickt och älskligt väsende, fru
de Sevigné, Corneilles lärjunge*, älskade sin qvinnliga ära
med lidelse l). Vi kunna gerna påstå, att hvarken mästaren
eller lärjungen, då de sökte att bestrida Racine hans
dramatiska öfverlägsenhet, lyssnade till partiskhetens
ingifvelser eller leddes af afundsjuka; utan för dem båda syntes
det höga ideal för de lidelser som framställdes på teatern
och som borde tjena såsom ideal för lifvet, liksom
van-helgadt och hopkrympt genom den inställsamma,
utstuderade och sjelfviska framställningen af en kärlek sådan
’) Vi hänvisa våra läsare, i fråga om detta ämne, till M. Walckenaers
intressanta memoirer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
