- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
148

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148 MAKAN.

välljudande, ädelt, rörande, ty det vill säga detsamma som
association, arbete, frigörelse! Att stifta aflingerätten för
att, liksom ripuarielagen och feodallagen, bestämma att en
del af den under äktenskapet förvärfvade förmögenheten
tillhör hustrun, det var ju att erkänna henne såsom
mannens bundsförvandt, det var att högt förkunna
hennes inflytande på husets välstånd; det var slutligen att
jcke längre göra äktenskapet till en tjenarinnas förening
med en herre, utan till en förening af tvenne fria väsenden
sträfvande mot ett gemensamt mål med jemnbördiga gåfvor.
Med dessa lagar till föredömen, tyckes det såsom vår
civillag i förstone velat utarbeta och fullkomna dem i alla
afseenden. Vår lag förkunnar en vacker grundsats som
för alltid kullstörtar den gamla teorien om qvinnans
underlägsenhet i allo: Hvarje individ, man eller qvinna,
som uppnått tjuguett års ålder är förklarad myndig.
Men i samma ögonblick som detta frihetens ord är uttaladt
för de unga flickorna, upphäfver lagstiftaren det för den
gifta qvinnan; han motsäger sin egen lag, han underkänner
sin egen grundsats, han förklarar att hvarje qvinna som
träder i äktenskap (och det vill säga de flesta qvinnor) genom
detta steg återgå till omyndighet. Hvad mera är, lagen har
så befästat detta omyndighetstillstånd att detsamma nu är
omöjligare att upphäfva än den unga flickans omyndighet,
denna lag drabbar lika mycket den femtioåriga som den
adertonåriga makan, och i det man åberopar familjens
bästa och den qvinliga hjelplösheten, exproprierar ’)
man hennes förmögenhet, d. v. s. skiljer henne derifrån,
allt till det allmännas bästa! Förgäfves utgör verkligheten
ett motbevis till denna föregifna hjelplöshet, förgäfves säger
den: Huru månget handelshus har icke qvinlig flit och
drift att tacka för sin framgång? Af hvilka hållas och

’) Med ordet expropriera menar jag att hustrun göres förlustig
rättigheten att använda sin egendom, d. v. s. att uppbära räntorna. Man skall
anföra mot mig hemgiftens förvaltning, paraphernaler, o. s. v., men detta
allt är ju endast sådant som lagen har öfverseende med: regeln i
äktenskapet är gemensam eganderätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free