Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 MAKAN.
det stundom betraktadt såsom ett fel- begånget emot hans
meclsynderskas fader eller man; men mot hustrun ansågs
han på intet sätt felande, emedan han vore henne
ingenting skyldig. Hos judarne blef äktenskapsbryterskan stenad,
och det fordrades endast ett vittne för att fälla henne.
Man ihogkomme den bibliska berättelsen om Susanna,
detta förskräckliga kapitel i fråga om äktenskapsbrott.
När de båda domrarne, tillbakavisade af den kyska makan,
sade till henne: »Vi skola vittna mot dig, vi skola med
ed styrka att vi öfverraskat dig i denna trädgård med en
ung man, brytande din äktenskapliga tro», svarade dem
icke denna för sina rena seder kända qvinna: »Min
fläckfria vandel skall ju gälla emot edert vittnesbörd.» Hon
svarade dem icke, denna dotter af ett folk som tillbad
rättvisans Gud: »Ni måste bevisa eder anklagelse och
öfvertyga andra om hvad ni anklagen mig för.» Hon
utropade icke, denna qvinna, hvars man stod i så högt
anseende bland judarne: »Min mans embete och makt skall
tjena mig till försvar.» Nej, hon svarar icke ett ord: ett
vittnesbörd skall gifvas mot henne, hon vet sig vara
förlorad, hon är det. Domrarne hafva sammankallat folket
och instämdt sitt offer för domstol. Hon framträder,
åtföljd af sin fader och moder, omgifven af sina barn och
sina slägtingar, alla hennes anhöriga greto, och alla de
som kände henne greto, äfvensom alla hennes tjenare,
hvilka ingenting ondt visste om sin matmoder, men ingen
vågade framträda till hennes försvar, ingen tänkte ens
derpå, det var ju vittnadt emot henne! Hennes man var
frånvarande och såsom det tycktes öfvertygad genom blotta
anklagelsen. — »Fall ned på knä», säga till henne de båda
domrarne, i det de enligt bruket upplyfta sina händer öfver
hennes hufvud; hennes knän böja sig, och utan att yttra
ett ord, utan att ens försöka framstamma en bön, nöjer
hon sig med att endast under ymniga tårar blicka upp
mot himlen.» Denna qvinna», fortfara domrarne, »har uti
sin trädgård bedrifvit otukt med en ung man; vi kunna
derom vittna.» — Så inleddes rättegången. Man skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
