- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
184

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184 MAKAN.

smaka piskan.» Det var sju sous som min man kastade
åt barnen och jag köpte för dessa penningar bröd och
mjölk, och så fingo mina små stackare litet att äta. Sjelf
åt jag ingenting; de fingo minsann ändå inte för mycket,
jag ville inte taga brödet ur munnen på dem.

Ordföranden. Var det under dessa förhållanden’ som
ni lärde känna herr Sombret?

Hustru Mesnager. Ja, nådig herre. Herr Sombret
bodde i samma hus som vi; han mötte mig ofta i
trapporna sorgsen och med rödgråtna ögon, han hörde mina
barn gråta, han kände till min mans uppförande mot oss,
och han räckte oss derför då och då en hjelpsam hand...
Jag kände mig mycket tacksam mot honom för det han
gaf åt mina små pengar till bröd då deras fader förvägrade
dem det.

Ordföranden. Jag kan förstå er tacksamhet, men
den borde icke hafva gått ända derhän att ni för den
glömde edra pligter.

Hustru Mesnager. Detta hade nog inte heller
inträffat om inte min man slutligen hade kört ut mig från
vårt hem... En dag, då han kom hem i halfrusigt
tillstånd, sade han till mig att det plågade honom att
ständigt höra en jemrande hustru och skrikande barn, och så
gaf han mig 25 francs i det han visade mig på porten
och sade att han icke mer ville höra talas hvarken om
mig eller barnen... Dessa tjugufem francs räckte icke
länge, som ni nog kan förstå. Det var då som herr Sombret
föreslog mig att jag skulle flytta till honom för att sköta
hans hushållning, och han sade mig att han skulle hålla
af mina barn såsom vore de hans egna... Jag gick med
glädje in på hans förslag, och sedan så vet jag inte huru
det kom sig att...

Den stackars qvinnan afslutade icke meningen.
Tårarna som qväfde rösten drogo försorg härom.

Herr Sombret förklarar att hvad hustru Mesnager
anfört är enligt med sanna förhållandet, och att han
ingenting vidare har att tillägga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free