Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKTENSKAPSSKILNAD.
213
bevisa den; Innocentius föreslår att på egen bekostnad
skicka lagkarlar till Danmark, för att utröna denna punkt.
Filip August förebär trollkonster; Innocentius föreslår ett
sammankallande af vetenskapsmän och religionens tjenare,
för att döma i denna punkt. Filip August framhåller
då svårigheten att finna ett passande ställe, der
rådplägningen kunde ega rum; Innocentius föreslår ettdera
Étampes, der drottningen vistas, eller Paris, der konungen
är bosatt, eller Rom, der han sjelf finnes, men med det
uttryckliga vilkor att hvarhelst conciliet skulle komma att
sammanträda, Ingeborgs advokater och vittnen der alltid
skulle hafva tillträde, Under femton års tid, med ögon
och öron riktade mot Frankrike, förnimmer han aldrig
en klagan från offret, utan att derför fordra räkenskap
af dess bödel: »Är ni en konung eller en mördare? Hvem
hoppas ni kunna inbilla att ni eger rättighet eller
skyldighet att såsom slafvinna af låg börd behandla en
ädel prinsessa, kunglig såväl till själ som till börd, att
låta förgås i elände en qvinna, hvars hemgift ännu fyller
er skattkammare? Hyser ni ingen fruktan, att man skall
säga att ni långsamt pinat ihjel henne; tänker ni aldrig,
att man skall anse er såsom mördare af er maka, af ert
andra jag, och att ni med detsamma är utesluten från de
rättroendes undfående af sakramentet och ur stånd att
knyta nya band?»
Striden varade i femton år. Under dessa femton år
upphörde aldrig Innocentius att ådagalägga det mest
kraftfulla nit, och Ingeborgs stolthet svek henne lika litet som
Filips grymhet det ringaste försvagades. Det fordrades
slutligen att bannstrålen ljungade öfver hela franska riket,
för att rättvisan skulle segra.
Det adertonde seklets filosofi härmades mycket öfver
denna bannlysning, som inskränkte sig till allmänt
uteslutande från sakramenternas bruk och offentlig gudstjenst.
Att straffa ett helt folk för en menniskas brott, tyckes
vara en så vidunderlig obillighet, att själen mot sin vilja
retas till vrede inför en sådan dom; nationalfåfängan lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
