- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
218

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

MAKAN.

är högre, som den icke är densamma. Hvarderas område,
såsom den namnkunnige författaren uttrycker sig, på hvars
omdöme jag här stödjer mig, gränsa intill hvarandra, men
de kunna aldrig sammanblandas. Grafven är gränsstenen
dem emellan. Här hafva vi således en punkt bestämd.
Samhället kan med laglig rätt instifta äktenskapsskilnad,
utan att de rättroende deremot kunna hafva något att
invända, emedan den lemnar hvar och en frihet att handla
såsom han för godt finner, och icke i sina lagar inrymmer
något samvetstvång

Vi vilja nu gå vidare. Är för de rättroende
inrättandet af äktenskapsskilnad en kränkning af kyrkans
evigt bestående principer? Är det omöjligt för dess
öfverhufvud att, utan. att förgripa sig på kyrkans organiska
enhet, i vissa fall eller vid vissa tidpunkter kunna tillåta
äktenskapsskilnad? Vi tro ej på en sådan omöjlighet, ty
kyrkohistorien bekräftar mer än ett märkligt undantag
från den grundsats som man kallar absolut.

Sankt Hieronymus lär oss, i den heliga Fabiolas
lef-vernesbeskrifning, att äktenskapsskilnaden icke fördömdes
inom den äldsta kristna kyrkan. Fabiola, säger denne
store man uttryckligen, skilde sig lagligen frän sin man,
derför att han var gammal, och hon gifte om sig ’).

Jerusalems lagar erkänna tvenne fall, såsom giltiga
för yrkande på äktenskapsskilnad. »Om en riddare
öfver-gifver sitt länegods och antager den mahomedanska
trosbekännelsen, då brytes giftermålet, och en sådan mans
hustru eger rätt att på år och dag efter mannens affall
från kristna läran gifta om sig.» »Om den ena af äkta
makarna blir spetälsk eller får fallandesot eller har en
stinkande andedrägt eller svåran lukt från näsan, må
kyrkan ega rätt, sedan den tagit noggrann kunskap härom,
att afkunna äktenskapsskilnad emellan dessa makar, och
den andra äkta hälften må då ega rätt att sig omgifta.»
Detta är ordagrannt efter texten.

’) S:t Hieronymus, Den heliga Fabiolas lefverne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free