Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN FRIA QVINNAN.
231
qvinna, som i tidiga år ingå äktenskap efter eget val och
tycke, framför allt icke bygga sin lycka uteslutande på
sin lidelse, utan på sedlighetens lag, och deras kärlek skall
lefva för tid och evighet. Ju mera de tillknyta det band
som förenar dem, ju mera de väpna sig med denna tanke:
jag bör, för att söka bibehålla hvarandras kärlek, ju
sannare skola de med Job kunna säga: »Honom skall jag mig
se, och min ögon skola skåda honom och ingen annan *).»
Ju mera makarne förstå att allvarligt nedtysta och
bekämpa, han sina sjelfsvåldiga ungkarlsvanor, hon sina
behagsjuka instinkter, desto mer, varen försäkrade derom,
skall deras ömhet, närd af de ömsesidiga uppoffringarna,
stegras och förädlas. Den skall blifva en dygd, utan att
upphöra att vara en känsla, och de skola njuta af sin
lycka, liksom af en utöfvad god gerning. Pligt, pligt,
arbetets himmelska broder, höga och heliga lag som
upp-lifvar till och med dem som du betungar, och läker dem,
som du sårar, starka själars försyn, svaga själars
frälsare, rådgifvare, tröstare, enda osvikliga rättesnöre midt i
denna verld, der allt förgås och vexlar, du menniskoandens
polstjerna, jag kan icke uttala ditt alltför ofta misskända
namn utan att vördnadsfullt buga mig derför! För den,
som lyssnar till din stämma, blir rikedomen en
förpligtelse, fattigdomen en skola, makten ett åliggande, friheten
en tygel. Intet samhälle, ingen förening kan ega bestånd,
så framt den icke antager dig såsom sitt rättesnöre, ty
det är du som säger oss: »Om du är lycklig, bär din lycka;
om du är olycklig, vet att fördraga din olycka».
Visserligen dömer du oss stundom till mycket hårda pröfningar,
du tvingar oss att bära korset, att späka vårt kött, du
genomstinger vår sida med lansen; men huru sargade vi
än må blifva genom dina helsosamma, oss nyttiga slag, så
tillbeder hjertat dig omedvetet, i stället för att förbanna
dig, och det ropar, såsom Jesus på korset ropade: »Fader,
jag befaller min anda i dina händer». Låtom oss derför
å) Jobs Bok, kap. 19, vers 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
