Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
FJERDE BOKEN.
MODREN.
FÖKSTA KAPITLET.
MODERLIGHETEN, BETRAKTAD UR FYSISK OCH SEDLIG
SYNPUNKT.
Då man, i sitt tysta sinne, frammanar den moderliga
personlighetens bild, då man uttalar detta enda ord: moder,
fattas man plötsligt af en sådan vördnad vid alla de minnen
af välgerningar och öm tillgifvenhet, som fästa sig vid detta
namn, att man i början tviflar på att det skall kunna
komma ifråga att behöfva åberopa för hennes räkning
någon laglig rätt. Att tala om hennes emancipering vore
ju, tyckes det, detsamma som att förtala och skymfa det
offentliga samvetet. Och i sanning, om vi skåda kring oss,
om vi söka intränga i de mest förhärdade hjertan, skola
vi äfven der finna ett slags dyrkan för modersnamnet. Säg
åt en ung tviflare, hvars hela ifver och eldiga
hänryckning utgjuter sig i satirer mot qvinnans dygd och som
beskrattar sjelfva denna dygd såsom en fördom, säg åt
honom att hans moder en gång begått ett felsteg! Ni skall
genast se honom vredgas, han skall beskylla er för
osanning, han skall utmana er. Så snart det gäller modren,
väckas hans bättre känslor. Hvilken man, huru rå man
än må tänka sig honom, viker icke ur vägen för att lemna
plats åt en hafvande qvinna. En hafvande qvinna, som
stjäl för att lifnära sitt barn, frikännes hos många
folkslag, och egenskapen af moder förjagar all sinnlighet; ty
åsynen af en ung och vacker moder, som ammar sitt barn,
skall aldrig kunna ingifva en hederlig karl annat än en
kysk vördnad. Det tyckes äfven såsom ville naturen, såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
