- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
246

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

MODREN.

moderskärleken nästan närma sig djuren menniskan, och
den menskliga naturen höjer sig ända till den gudomliga.
Hvilken fader skulle väl kunna jemföra sin ömhet vid
en moders ömhet? Gud må veta att jag aldrig skulle vilja
förneka faderskärleken; men egenskapen af fader är för en
man en tillfällighet och så att säga blott en föreställning.
För qvinnan innebär egenskapen af moder sjelfva lifvet.
De, som vilja bestrida qvinnan hennes rang af skaparinna,
hafva visst aldrig sett en moder i sin famn emottaga sin
nyfödde? De hafva säkert aldrig skådat denna gudomliga
första blick, som för en gång lånade Raphaels ömma snille
åt den eldige Rubens då han målade Marias af Medici
bild. De hafva icke sett en moder följa med blicken sitt
barns första försök att stödja sin lilla fot mot golfvet och
gå, eller sett henne lyssnande till sin älsklings första ord,
eller sett henne, då hon emottager sin lillas första
smekning ? Då ett barn dör, gråter visserligen fadren; men tiden
utplånar hos honom denna smärta lika lätt som hvarje
annan smärta; hvad åter modren beträffar, är för henne
barnets död ett sår, som aldrig lakes. Man ser någon
gång qvinnoansigten, präglade med ett egendomligt
för-tviflans insegel; deras ytterliga blekhet, mildheten i deras
väsende, det modfällda uttrycket i deras stämma förråda
hos dem, man vet icke rätt hvad för någonting ohjelpligen
krossadt," som gör ens hjerta beklämdt. Till och med när
de småle äro de färdiga att brista ut i gråt. Underrätta
er om orsaken till deras bekymmer, och nästan alltid skall
man säga er att det är mödrar, som förlorat ett
förhoppningsfullt barn i blomman af dess ålder. En qvinna, som
träffats af en dödande feber, hvilken tio år förut
bortryckt hennes son, ropade midt under dödsqvalen: »Ack,
hvad min stackars gosse måste hafva lidit!» Sjelf plågad
af sjukdomens lidanden, tänkte hon dock endast på sitt
barns plågor. Sådan är moderskärleken. Utan sin like
inom skapelsen, födes den inom ett ögonblick, är oändlig,
obegränsad, utan beräkningar och så mäktig, att den
förflyttar den som deraf känner sig genomträngd utom na-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free