Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 MODREN.
egentligen råda öfver barnet? Månne fadren? Månne
modren? Månne båda samfäldt?
Handleda och råda vill för föräldrarne säga att med
sin vaksamhet omfatta barnets alla handlingar, alla
ögonblick af dess lif. Handledningen börjar vid barnets
födelse och slutar vid dess myndigblifvande: dess moraliska
uppfostran, omsorgen om dess helsa, valet af de studier,
det bör egna sig åt, af det ställe cler det bör vistas,
till-lämpningen af de bestraffningar, det gjort sig förtjent utaf,
alla dessa särskilda momenter ingå uti utöfningen af den
allmänna rätten att handleda. Men hvad erfordras
framför allt för att handleda en varelse? Att känna den.
Och för att känna den? Att gifva akt på den. Och för
att kunna gifva akt på den? Att ständigt hafva den för
ögonen, ständigt umgås med den. Om man nu tänker sig
tvenne personer, med lika högt utbildade förståndsgåfvor,
hvilken af dem kan väl bäst lära känna barnet? Månne
den som endast i förbigående vid lediga stunder, då man
är fri från affärsgöromålen och för tillfället lemnat andra
intressen åsido, ser barnet? Eller månne den som hvarken natt
eller dag lemnar barnet ur sigte, som redan vid dess födelse
fäster sig vid den lilla späda varelsen, såsom låge den ännu
i hennes sköte, som vakar vid dess sjukbädd, som vakar
öfver dess skötsel och välbefinnande, som lär den lilla att
taga sina första steg, som lär den att stamma faders- och
modersnamnet, som, med ett ord, ger akt på barnet, innan
begreppet om att förställa sig ännu vaknat i dess sinne,
och som tillegnar sig hemligheten af barnets karakter och
hjerta i den oskuldsfulla öppenhjertigheten af dess första
sinnesrörelser och böjelser? Det är obestridligen modren,
hvars bild vi nu tecknat, det är modren, som bättre
känner barnet än fadren. Och att känna barnet, det är att
känna den fullvuxna gossen eller flickan. Ofta nog händer
det att redan i de spädaste åren barnens olika naturanlag
gifva sig tillkänna genom vissa plötsliga, men slående
blixtar: ett ord, en handling, en dags illamående, ett drag
af mod eller grymhet, låter försynen ibland framskymta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
