Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
MODSEN.
men som godtgjort detta genom sin sednare vandel, efter
några års förlopp blifva hustru åt en redbar arbetare, sonr
icke anser henne sig mindre värdig såsom renad än
såsom ren. Men bland de bättre ser den felande, äfven om
hennes felsteg icke blifvit offentligt kändt, sig bannlyst
från giftermålet med alla dess åtföljande familjefröjder.
Om också en ung man, som hon älskar och som älskar
henne, skulle infinna sig och anhålla om hennes hand,
huru skulle hon våga att antaga hans anbud? Huru skulle
hon kunna besluta sig till att erkänna för honom sin skam?
Huru kunna besluta sig till att dölja den? Han kunde
dock måhända en dag få kunskap derom! Den ena
smärtan uppväger den andra, hon föredrager då att förlora
honom, utan att åtminstone blottställa sig för hans
förakt, hon tiger, hon vägrar, och hon gör rätt deri. Vi
hafva redan framhållit, men vi skola aldrig för ofta kunna
upprepa: lagen, som med så mycken omsorg söker att
skydda mannens rätt, har uttalat dessa förfärliga ord:
»Att efterforska moderskap är tillätet.» Alltså, intill
döden skulle den stackars varelsen se denna hotelse sväfva
öfver sitt hufvud; ständigt skulle hon känna sin heder,
den mans heder, hvilken gifvit henne sitt namn, de barns
heder, hon fått med honom, prisgifna åt en försåtlig
upptäckt. Döm dig derföre hellre till ett ensamt lif, stackars
flicka, och dö i enslighet och förtviflan!
Sådana äro den olagliga moderlighetens olyckor.
Ater-. står brotten. Jag vill icke tala om de mödrar som sälja
sina kroppar, för att nära sin lifsfrukt. Jag vill icke taga
den ogifta modren i skärskådande förr än i det ögonblick då
hon ser för sig sitt nyfödda barn och hennes samvete gör
henne den sorgliga frågan: Hvad skall jag göra med det?
Lemna det på ett hittebarnshus? Hon kan det icke längre?
Har man icke borttagit krubborna, d. v. s. medlet till det
hemliga öfverlemnandet, det dolda skyddet? Har man icke
i deras ställe infört det offentliga öfverlemnandet, med
em-betskontor och tillhörande betjening? Modren måste
således infinna sig hos en poliskommissarie, säga honom sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
