Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
MODREN.
mord Hon uttryckte sig på följande sätt, och jag vill
hvarken tillägga eller borttaga ett enda ord i hvad hon anförde:
»Jåg hade varit tvenne år i tjenst då jag blef
hafvande. Då det led till tiden för min förlossning, fick jag
af husbonden mitt afsked och återstoden af min lön,
hvilken uppgick till 35 francs. Jag begaf mig till Limoges,
till en barnmorska.
»Den 22 december framfödde jag hos denna
barnmorska en flicka. Före min förlossning hade jag en svår
inflammation. Och då jag ingen mjölk fick i brösten kunde
jag icke gifva di åt min lilla. Barnmorskan hade låtit
döpa barnet. Som jag var alldeles utan mjölk, och ännu
sjuk och lidande, hänvisade barnmorskan mig, tillika med
mitt barn till hospitalet I Limoges; jag blef der
tillbakavisad. Då jag icke vidare hade några penningar att
betala för mig, förklarade barnmorskan den 28 sistlidne
december att hon icke längre kunde hysa mig. Jag blef
alltså tvungen att lemna hennes bostad, och jag gick bort
från henne midt på dagen emellan klockan tolf och ett,
bärande mitt barn med mig. Ända hittills hade min lilla
fått sockervatten; men från den stunden jag lemnade
barnmorskans hus ända tills följande dag då den lilla dog,
hade hvarken hon eller jag förtärt det ringaste. Jag hade
ingenting att gifva henne. Frampå natten den 28
december stannade jag i en by och gick der in i ett hus
och bad att af barmhertighet få husrum öfver natten. Det
var mycket kallt. Som stugans invånare icke hade någon
säng att aflåta, gåfvo de mig tillstånd att få tillbringa
natten i fårhuset med mitt barn. De voro mycket fattiga
och jag tordes ingenting begära af dem åt min lilla.
»Följande dag fortsatte jag min vandring. Jag
tillbragte ännu en dag utan att förtära det ringaste, emedan
jag saknade mod att tigga; jag hade svårt att gå, och jag
framkom först klockan nio på aftonen, hela tiden bärande
mitt barn i famnen. Vi voro båda stelfrusna; jag
förlorade all besinning. Jag strypte mitt barn och jag kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
