- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
292

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292 MODKEN.

låta bränna sig tillika med sin mans lik. Det röjes
ögonskenligen, att instiftandet af så vilddjurslika offer härledde
sig från det olycksaliga system som vi öfverallt återfinna och
öfverallt bekämpa i detta arbete, det fullständiga uppgåendet
af hustruns personlighet i makens. Med hufvudsaken
försvinna bisakerna: när eken fälles, faller misteln till
marken; när mannen dör, bör också qvinnan dö. Likväl måste
vi tillstå, trots all den harm som dessa råa lärosatser
hos oss väcka, att allt som får namn af hängifvenhet och
glömska af sig sjelf har en sådan karakter af storhet, och
qvinnans natur öfverensstämmer så väl med begreppet om
uppoffring, att, under det denna sedvana herrskade, den
äktenskapliga kärleken ofta höjde sig till ett storartadt
hjeltemod, hvarom knappast ens Alkestis hängifvenhet kan
gifva oss ett begrepp.

Vi låna af en engelsk resande följande rörande
berättelse angående detta ämne l):

»Den 24 november 1829, tillkännagaf inom distriktet
Jubbulpore, en ålderstigen qvinna, sextiofem år gammal,
sin önskan att låta bränna sig på bålet med sin man,
Omed Sing Opuddea, afliden qvällen förut. Den engelska
guvernören förklarade, genom ett i kraftfulla ord uppsatt
påbud, att han ovilkorligen skulle motsätta sig ett sådant
offer, och han lät hota med ett svårt straff hvarje hindu som
härvid skulle låna sitt biträde åt enkan. Vakter utställdes
omkring bålet, och elden förtärde endast Omeds qvarlefvor.
Fyra dagar sednare varsnade guvernören, då han
promenerade åt det håll der bålet varit rest, på något afstånd
derifrån den stackars gamla enkan, sittande på ett
klippstycke nere vid floden. Hon hade skylt sig .endast med
ett groft linne; i fyra dagars tid hade hon sutit så, utsatt
för solens brännheta strålar och nattens kalla fuktighet;
under fyra dagars tid hade hon hvarken druckit eller ätit,
utan endast uppehållit sig med att tugga på några betel-

’) Rambles and recollections of an Indian of fia al, by the Colouel
Sleeman, t. I: A suttee ön the Nerbudda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free